Av 15 minutes of fame, har Pitten antagligen bara 14 kvar. Det publicerade stoffet återfinns här.

Vad hände då denna höstruskiga torsdagseftermiddag?

Jo!
Jag satt och cruisade på motorvägen (motorväg och motorväg, det är 80..) i 90-100. I vanlig ordning en eftermiddag vid femsnåret så är det ganska mycket trafik. Nynnade på "I kissed a girl", samtidigt som jag småpratar med Boden i passagerarsätet (HP och Fejset var inte med pga olika arbetstider på torsdagar) och Tobbe Trollkarl i baksätet. Plötsligt tänds bromsljusena på den svarta V70 som tidigare lett min väg i vänsterfilen. I vanlig ordning lägger jag foten på bromsen och bromsar lite lätt. Att dömma av det snabbt minskande avståndet mellan mig och V70:n så inser jag snabbt att en lätt inbromsning just don't do the trick. Samtidigt börjar Tobbe Trollkarl oma sig:
- "ou ou ou ou!"
Pallnitar. Får hjullåsning på alla fyra hjul (ABS var inte standard på den tid då vår kära 740 tillverkades). Alla som har fått hjullåsning på alla hjulen vet hur svårt det är att styra...
V70:n närmar sig trots Bettans enorma bromsförmåga. Börjar ratta lite smått febrilt åt höger, för att låna en liten bit av högerfilen till inbromsningen. Stannar strax förbi V70:n, men i fel fil.

Just när rökmolnet från våra svarta hjulspår når oss, kommer en tämligen ny Ford Focus och dundrar rakt in i V70:ns ända. Detta skapar en kedjereaktion, så att V70:n skjuts in i den bil som den stannat för från början. Och därefter skjuts den bilen in i nästa. En kedjekrock, med fyra inblandade bilar.

Nu står vi alltså mitt på motorvägen, har en gråtande och smått panikslagen chaffuör i Forden och köerna börjar torna upp sig bakom.

Jag börjar med att försöka lugna ner denna hispiga kvinna i Focusen, som fortfarande sitter och håller i ratten och stortjuter samtidigt som hon försöker få fram stakiga meningar: "Vad ska..*snyft*..*buhu* mamma nu säga *snyft* *snyft*?!"
Därefter får jag lämna en redogörelse på plats och kommer väl få ett samtal från något försäkringsbolag i dagarna.

Turen i oturen är att vi inte hunnit byta till vinterdäck än. Om detta hade varit gjort så hade inbromsningen definitivt inte gått lika galant på den torra asfalten.

Drive safely, använd säkerhetsbälte och stay in school folks!

// Pitten aka Kenny Bräck

Det hela började för ungefär två veckor sedan då jag gjorde en sverigevisit. Då tog jag denna bild över Häggsjön med Åreskutan i bakgrunden och närheten till säsongens första snö var ett faktum.

I förrgår morse va det -3 grader och rikligt med frost även här. Att nyvaken masa sig ut och skrapa rutorna på bilen får en att piggna till. Men det finns nackdelar med vinterkänning så tidigt också. Snowboard/skid-tarmen har vaknat till liv. När den fick syn på snön som ligger vit runt staden så började den skrika och trilskas. Den har ju inte blivit mättad på väldigt länge nu och har helt tagit kommandot över övriga kroppen. Jag tänkte att den skulle lugna sig om vi tillsammans kramade en snöboll, men det resulterade i att jag blev nedtvingad i snön att göra en snö-ängel, detta med skitiga arbetskläder och blöta vantar som följd! Jag har provat dämpa smärtan med ett par öl och några nya snowboardfilmer, funkar hyfsat.

Även helgen som va besökta jag Sverige för att besikta bilen och styra med lite diverse. Sen bar det av till stugan med morsan båda bröderna och några gamla hundar. Byta tak på en gammal timmerlada stod på programmet. Kung Bore bjöd på ett förträffligt väder och med några välbehövliga pilsnerpauser gick takbytet bra och den gamla ladan är räddad från totalt förfall i några år till.


Till alla modebloggare vill jag bara säga -Vaddmalsbyxor, lundhagare och en rejäl skjorta ligger alltid rätt i tiden.

Sen kan jag varmt rekommendera tv4-satsningen ”Oskyldigt dömd” med Mikael Persbrandt! Titta inte på det själv utan passa på att samla några vänner, poppa lite popcorn och ställ fram en god whisky. Det bygger på samma princip som tjejernas ”Gracekvällar”. Helt enkelt en anledning att träffas och prata lite skit. För jag kan inte tänka mig att någon tycker att varken Grace eller Persbrandts floppserie faktiskt är bra. Ju sämre program dess bättre för då får man mer tid att prata om annat.

Avslutar inlägget med ett par dramatiska bilder från ett Trondheim i höstskrud. Enjoy!

Passa på att ha det bra! /Sverre

"Helt himmelsk" utbrister Pitten, Fejset och HP i stämma. Detta kan vara världens bästa morotskaka.
Vad behövs då för att baka denna gudomliga skapelse?




Steg 1. Ett glatt humör!





Steg 2. En arbetsledare med kontroll över mannskap samt råvaror.





Steg 3. Råvaror (lägg även märke till den färgmatchade byttan...)





Steg 4. Någon som river morötter like never before.





Steg 5. Smörj in önskad ugnssäker panna.





Steg 6. Provsmaka smeten.





Steg 7. In i ugnen.





Steg 8. Låt kakan svalna i världens regnigaste stad.


Steg 9. Smeta på glasyren...eftersom alla hade huvudet nere i byttan och slickade glasyr, så togs det ingen bild på detta steg.





Steg 10. Njut av kakan tillsammans med det glada gänget i steg 1.

Det blev en väldigt lyckad kväll. God kaka, fin skidfilm samt att Schack inte syntes till på hela kvällen.

Vi vill inte vara bloggen där det berättas om dagens klädval eller kvällens välkomponerade måltid. Det kan därför tyckas vara lite långt mellan uppdateringarna. Livet är helt enkelt inte så hett under slitsamma arbetsdagar och slöa kvällar.

Till råga på allt har inte internet har fungerat allt för bra på senaste tiden. Det nätverk som grannen ovanför tidigare har providat verkar nu stängt. Antagligen är han aningen trött på 4 ungkarlas slösurfande, detta är dock inget han berättar för oss. Istället stänger han av sin router och låter oss bli sittande. Det har nu gått till den gränsen att Fejset spelar 90-talshitten Worms, HP sitter och plinkar på sin gitarr och Pitten tittar på Debatt med Janne Josefsson. Kul liv.

Helgen har varit trevlig. I lördags spelades det Rock Band i Sandnes, med tillhörande utgång. Vi kan väl egentligen bara säga att Sandnes är Tomelilla i kvadrat, jävligt bonnigt.

Därefter har veckan inneburit jobb...för Schack...vi andra har varit hemma måndag och tisdag. Pitten har varit sjuk, HP och Fejset har fått permission från jobbet eftersom dom jobbat för mycket övertid. Alla med betalning givetvis:)

Vi har även börjat se mer på årets skid- och snowboardfilmer. Viss inspiration har väckts och nu funderar vi lite på effekter som är möjliga med blue/green-screens samt att göra vanliga fotografier tredimensionella. Kan bli lite roliga effekter.

Det kan även glatt meddelas att flygbiljetterna är kirrade. Flyga in till Denver och ut från New York. Detta för att vi tänkt ta några dagar i storstaden innan vi åker hem. Nu är alltså flyget, boendet och liftkorten klara. Snart där.

Nu är det strax dags att se på Step Brothers. 

Stavanger out!

Uppskattning och berömmelse har sina baksidor. I likhet med Quentin Tarrantino har TMF:s senaste filmer varit något av en sensation vid varje släpp. Därför har knappast pressen att skapa något nytt, fräscht material minskat. Skvallerblaskorn har ringt (och ringer dagligen) med frågor som;
Finns några nya idéer? Kommer Fejset någonsin sluta vara så glömsk? Kommer Pitten någonsin sluta vara så bitter på morgonen?
Vi har länge förnekat. Det finns inga nya idéer, Fejset är glömsk och Pitten är bitter på morgonen. Detta fram tills nu. En idé kläcktes en tidig (inte så tidig...), regnruskig, höstsöndag. Idén har därefter finslipats in i minsta detalj och i vanlig ordning har inget lämnats åt slumpen...*host*..

Blaskor, bloggar, tentapluggande (haha!) studenter; Sätt fast säkerhetsbältena, ladda bedövningsgevären och låt för allt i världen filmen buffra klart innan ni trycker på play. We give you:

Örnen har landat!
Mjukglassen är strösslad!
Ölen är satt på kylning!

Det har löst sig helt enkelt!

Efter att pitten och fejset tillbringat all sin lediga tid till att maila alla boenden som vi kunnat hitta på ett antal olika websidor, så såg det mörkt ut. Enbart ett fåtal svarade och då var svaret oftast "We do not do long term rentals!"..
I de dystraste tiderna började vi överväga att ta första bästa deal, trots att dessa både var små och väldigt dyra. Vi kanske bara skulle bita ihop och gilla läget?

Slutligen, som en skänk från ovan, kom ett mail till Pitten. En amerikan som tidigare bara hyrt ut sitt hus per natt (ca500 Dollar/ natt) hade nu plötsligt kommit på att det kanske inte skulle vara så dumt att hyra ut huset till oss i 4månader. Efter lite hundögon och diverse snyfthistorier kom vi överens om ett rimligt pris: 5000 Dollar / månaden. Denna vändning tror  vi beror på att Amerikanarna nun insett hur fattiga de egentligen är, vilket nu har resulterat i en världsutsträckt finanskris.. Tack USA!

Här är en länk till en rundvandring i huset där vi kommer spendera våran vinter.

För att förtydliga hur bra boendet är kommer lite kort fakta:

• 3 Sovrum
• 3 Badrum
• Ett stort vardagsrum
• Top of the line kök (med allt det senaste)
• Privat garage till den feta bilen som kommer införskaffas
• Private hot tub
• Städerska. Ja, ni läste rätt!
• TV, DVD, CD, Surround sound stero system och sist men inte minst VCR!
• Kanske viktigaste av allt, gångavstånd till liftarna (och uteställena)

Listan kan göras lång men ni hör ju hur bra det låter!

I övrigt så kommer den utlovade filmen inom en väldigt snar framtid.

Nu är något på gång. Tid börjar finnas. Under den kommande veckan utlovas en ny film från TMF Productions. Till skillnad från PB så orkar vi inte göra en teaser..

Istället har ett Ö-råd nyss rundats av. Läs och njut.


VIT KAMEL
- 2 x Pitten, för styrandet av boende, hans spontanstädning och sin goda wingmanförmåga för Fejset.
- Pitten, för att han är big hustler med att låna ut saker.
- Schack, för att han styr god musik i bilen varje morgon då Pitten är på sitt sämsta humör.

VIT HEDERSKAMEL
- Soffan, hon krävde så lite men bidrog med så mycket. Alltid välkommen tillbaka!

SVART KAMEL
- Schack, för att han fortfarande sprider sina saker likt en gödselspridare i Hemmet.
- Fejset, för att han drog sönder duschkabinen så att det numera är ett hav i badrummet varje gång någon duschar.
- Fejset, för att han fortfarande inte fixat duschmunstycket. I en och en halv månad har vi duschat med endast en slang...
- Pitten, för att han super Fejset under bordet..

Den senaste veckan har hemmet haft en inneboende till och från. Denna eminenta dam har varit en influgen ASKO-medarbetare från Oslo, som visats sig vara av det rätta virket. Eftersom hennes hotell i Sandnes är ganska sluskigt (inte så konstigt med tanke på namnet - Hotell Sverre!), har hon spenderat en del kvällar i Hemmet. Då Hemmet är utrustat med extrasängar har Hemmet under en kort period förvandlats till ett Bed&Breakfast.
Några förändringar som vi noterat under Soffans vistelse har varit följande:

•  Att med öppen dörr, sitta och skryta om touchdowns, spökbajsar samt lucky shits inte varit särskilt uppskattat. Dörren har därefter varit lyckt.

• Det har gått, från att vara en daglig syn som ryks lite på axlarna åt, till att vara en högst ovanlig företeelse när någon, nyduschad och naken kommer springandes genom lägenheten, brölandes som en elefant och gör obskyra gester.

• The Goat, The Brain samt diverse obskyra lekar har plötsligt utgått (!?)...förklarande film nedan.

• Istället för micropizza har det bjudits på lasagne. Till denna rätt gjorde en nymodighet inträde i hemmet...sallad. En otroligt välkomponerad måltid som tillagats under tiden Fejset och Pitten turats om att, sovandes, dregla i soffan.

• Samtalsämnena har, i största möjliga mån, hållits över bältet..

• Saker och ting ser renare ut. Anledningen är inte att kvinnan städar, utan snarare att stämningen snabbt upplevs som tryckt när det ligger kalsonger med bromsspår överallt, samt halvuppätna mackor i soffan.

• Vi har även funnit att hygienen av de manliga individerna har tagit sig till en helt ny nivå. Inga fler se-vem-som-kan-hålla-sig-från-att-duscha-längst-och-aldrig-raka-sig-tävlingar.

Ja, som ni förstår mår inte Hemmet bra med en långvarig kvinnlig vistelse. Vi har dock funnit att kortvariga, tillfälliga kvinnliga influenser uppenbarligen gynnar de manliga individerna. Således är Soffan med bihang numera officellt inbjuden till vistelse i vårt blivande townhouse i Breckenridge.

Tänkte avlägga en liten rapport från andra sidan eftersom möget ("ingen nämnd, men alla vet vilka jag syftar på" (gammalt djungelordspråk)) inte verkar ta uppdateringsuppgiften på allvar. Det var riktigt länge sedan sist. Det har givetvis hänt en hel del så jag tänkte lite kortfattat summera de gångna veckorna.

När mitt kontrakt med Posten i Stavanger löpte ut så tog jag tillfället i akt att flytta närmare svenska gränsen och till den stad som siktet varit inställt på hela tiden, Trondheim, flötmysostens mecka. Jag va lovad jobb men hade inget boende. Jag kontaktade några vänner som studerar i Trondheim, Henka och Dido och fick lov till en golvplats i deras vardagsrum, en bra men tillfällig lösning. Man skulle kunna säga att min tid på andra sidan började som en riktigt löskokt tillvaro.

Jobbet jag hade fått va långkörningar för ett företag i Hell strax utanför Trondheim. Efter att ha kvitterat ut en egen långtradare, gps och telefon bar det av mot Oslo. Jobbet visade sig inte vara någon drömtillvaro. Arbetspassen va fem dagar långa och helt befriade från fritid så jag sa upp mig efter tre dagar. Jag körde Oslo-Trondheim i totalt tre veckor där jag sov i lastbilen. Lyckades avverka över tusen mil krokig fjällväg och blev många erfarenheter rikare under den ringa tiden.

En dag då jag hade lastat bilen full av farmartankar anade jag oråd. Att köra ut alla dessa till olika bönder på den norska landsbygden skulle innebära avstickare från de större vägarna (som av någon outgrundlig andledning får kallas europavägar..). När jag ringt upp alla bönder och fått vägbeskrivningar samt försäkrat mig om att det skulle gå att köra enda fram bar det av över fjäll och genom berg. Det rullade på fint och jag lyckades klämma mig fram på de mest otillgängliga av vägar, vid ett par tillfällen va hjulen utanför asfaltskanten på både höger och vänster sida samtidigt. En bonde som bodde ett par kilometer in i skogen hade en egen extra smal väg där bilen precis gick in mellan träden, efter drygt två kilometers snirklande kom jag så fram till hans gård. Lastade av med en traktor och frågade vart vändplanen fanns. Han drog lite på svaret och meddelade lugnt – ”Jag trodde inte du hade en så stor lastbil”. Så han föreslog att jag kunde vända på hans åker. Men jag körde typ fast av att bara titta på åkern. Gjorde trots allt ett tappert försök att sno bil och vagn, men konstaterade snart att det var fysiskt omöjligt. Istället värmde jag min matdosa i bondens kök och började backa de två kilometrarna. Övning ger färdighet.



The Blue Pearl

På väg mot Oslo stannade jag för en bit mat. Mitt första riktiga truckerstopp.
Menyn va minst sagt kundanpassad. Valet stod mellan:

Lastbilsmål – Bacon, bönor och stekt ägg
Trailermål – Mer bacon bönor och fyra stekta ägg
Buffé

Valet föll på buffén. Jag satte mig vid det för chaufförer reserverade bordet och började äta. Snart hade fler hittat dit med sina rågade baconportioner. Kände mig som en riktig nykomling som åt fisk från buffén. Jag lyssnade på deras konversation som till största delen bestod av minst sagt snuskiga skämt om varandras fruar och bitter samhällskritik om dieselpriset. Sen va det någon som fick ett MMS som under högljudda skratt fick gå varvet runt bordet, det visade sig vara en snutt från en porrfilm där en välhängd man gjorde fancy dick tricks inför en blond beundrarskara. Snart hade folk lyckats klämma i sig en hel portion med bacon och det var dags för efterrätten. Som vanligt erbjöd Norge en rad färgglada karamellpuddingar med sås. En av de till synes mest rutinerade chaufförerna (han med den största magen och de grövsta skämten) hämtade en kopp kaffe och ett välfyllt ölglas med vaniljsås! Detta svepte han utan konstigheter till kaffet och sa –”Det är fri refill”.



Efter att ha lossat div. dynga, blivit bjuden på kaffe och snackat björnjakt i denna fjällby knappade jag in Oslo på min gps. Utan karta förlitade jag mig på att den skulle ta den närmsta vägen. Det gjorde den, 42mil. Givetvis tog den ingen hänsyn till vägstandard och ledde mig in på de minsta serpentinvägarna där jag omöjligen skulle kunna möta ens en cyklist utan att behöva vika ut i diket. Turen bjöd på bedårande fjällscenerier högt över trädgränsen där jag banade mig väg genom fårskockarna.

Efter sju veckor utan säng så har nu allt löst sig på ett bra sätt. Nu bor jag i ett kollektiv med två norska studenter, jobbar på fruktavdelningen på ett stort Cooplager där jag kör truck och ljuger på fikarasterna. Lönen är inte den bästa, men arbetskamraterna är trevliga och fritiden har ett värde också.

Over and out   /Röven