Uppvaknandet på motellet i morse var i sin ordning, de flesta var utsövda. Oron om att det skulle bli stök vid frukosten eftersom vi endast checkat in 4 personer (vissa hotell och motell tar mer betalt om man sover fler än 2 i ett dubbelrum), visade sig vara obefogad. Mannen i disken lade knappt märke till oss.

För att få en sista glimt av Colorado tog vi åter en omväg för att se fräna grejer. Denna gång tog vi Colorado Monument Road, för att få se just Colorado Monument.


Utsikten från vägen ner mot Grand Junction.


En ödla som mycket lömskt släppte svansen när Pitten och Fejset försökte fånga den.


Ett träd precis på klippkanten. Höga klippavsatser har ju visat sig vara the shizzle.


Stor canyon!


Vi hittade en grotta som alla kröp in i. Väl inne skrämde Fejset livet ur Pitten genom att skrika "SPIIINDEELLL" och att titta runt omkring sig med skräckslagen blick. Detta fick Pitten att försöka ta till flykten, dock blockerades utgången av resten av manskapet. Alltså blev reaktionen ungefär som ett uppskrämt barn, som bara står på plats och stampar med armarna i luften och ser allmänt förvirrad ut. Tilläggas bör är att dokumentären om Tarantulan sågs på National Geographic igår kväll...


Sverre i förgrunden, Colorado Monument i bakgrunden. Vi har fortfarande inte riktigt förstått hur dessa pelare kommit till.


Bilen har dekaltrimmats ännu mer sedan lämnandet av Breck. Anledningen till den stora Bones-klibban på höger bak är att vi ändå inte ser något ut bakåt pga packningen..

Efter att ha spanat in det sista av Colorado samt intagit lunch på Wendys bar det av mot Utah. Planen för dagen var att få se Arches National Park. Efter ungefär 2 timmars aktiv bilkörning (väldigt kurvigt landskap...) så nådde vi fram till nationalparken.


Såhär såg vägsträckan ut ungefär hela vägen..vi har hittills vågat pressa upp storaset i 160, sen blir det för svajigt för att kännas säkert. Det är ju ingen gocart liksom.


Väl i nationalparken tyckte vi alla att våra vita kroppar skulle få åtnjuta lite sol efter att ha sett insidan av ett illaluktande underställ i 4 månader. Hett tips: Om du ska befinna dig i öknen, utan ett moln på himlen och 27 grader i skuggan så använd för fan sollotion! Den läxan har ju vi fått lära oss den hårda vägen. Frågor som "Äh, axlar och näsa räcker väl?" har vi fått svar på...NEJ - det räcker inte! Alla ser ut som nykokta kräftor just nu.


Balancing rock.


En "arch". Hur dessa egentligen kommer till har vi ännu inte kommit fram till.


En dubbelarch som vi påträffade på 4-timmars hajken, som enligt skylten var "Extremly difficult". Nog för att en 300 kg amerikanare hade haft problem att släpa sig runt, men annars var det inte så mycket att skryta om just i svårighetsgrad.


Hunkarna är ute och går lite...mest för skojs skull.


Ännu en arch. Klädseln ni ser på bilden är exakt densamma som gällde under 4 timmar i ökenlandskapet. Inga t-shirts, inget vatten. We're hardcore baby!


Som sagt, klippformationerna här är väldigt märkliga.


Vi står under ett valv och letar ödlor..som för övrigt visat sig varit extremt svårfångade.


"Dark Angel" hette denna sten tydligen...vi hade dock flera andra bättre namn att föreslå, gissa någon?


Det största valvet i nationalparken, nämligen "Landscape Arch". Så sent som 1991 rasade en del av denna och således är det inte längre tillåtet att gå under den.
En arch en liten bit därifrån "Wall Arch" hade rasat för bara några dagar sedan att döma av den gröna vegetationen som låg halvkrossad under stenarna. Bergarten verkar väldigt solid...så det känns genast mycket tryggare att vi alla stått längst ut på en klippa, med 100 meter stup under oss..


Schack sitter och schteeeker.


Schack och Pitten spejjar efter Big Horn Sheep som tydligen ska finnas i området. Sannolikheten för att se en är dock ganska liten eftersom populationen är stabil på 80 individer och området är stort som Skåne..


Elefanterna marscherar...


Kvällen avslutades, precis som igår, med grillad korv och någon pilsner till solnedgången. Det är inte lätt när det är svårt.

När maten var intagen så bestämde vi oss att köra ner till Moab för att ta in på något motell. På vägen dit hittade vi dock en mysig camping och svängde således in för att se om dom hade rum. Wifi, sovplats för 6, pool och gratis dusch för 90 dollar får anses som prisvärt:)

Just nu ligger vi alltså på en camping, i en timberlodge som rymmer sex stycken och myser. Jag är enda vaken pga detta eländiga bloggande (hatar blogg.se:s bild-uppläggningstjänst mer än ever!), resten sussar så gott. Klockan är nu 0130 lokalt och vi ska upp om 6 h.
Dags för en powernap alltså.

Be safe back home!

// Pitten