Dag 24-28, New York!
Dag 24 New York!
Uppstigning 04:00 och taxi mot San Diegos flygplats. Käkar en stadig frukost, typ en banan för fem dollar i tron att frukosten på planet kommer serveras snarast möjligt efter start. Till allas stora fasa upptäcker vi att inget mål mat ingår! Doh! Försöker slagga en smula på planet men med platserna längst bak bredvid toaletterna och dess ständiga kö blev det klent av den varan. Väl framme i NY gav vi oss direkt ner i tunnelbanesystemet för att ta oss ut på Manhattan och hitta vårt boende. Med glada hejarop och "vi är så sjukt snygga som tog rätt tåg i rätt riktning direkt". Det visade sig vara ett expresståg och vi bommade stationen med ungefär 100 kvarter.
Fjorton timmar efter bananfrukosten intogs en risig macka på Subway. Sen drog vi till central park som låg två kvarter från vårt boende. Där spanade vi in idrottande stadsbor och ekorrar. Vi hittade en mysig parkbänk där en kopp kvällskaffe avnjöts. Tyvärr lyckades servitören skvätta i nån sorts komjölk i denna ädla dryck pga språkförbistring. Det visade sig rätt snart att hälften av arbetarklassen i NY inte behärskar engelska..
Kvällskaffe med komjölk och dagens glass. Central Park
Kvällsbild över Central Park
DaG 25, En dag på stan
Eftersom New York har sagts vara en riktigt najs shoppingstad steg vi idag upp tidigt. Redan klockan tio var alla påklädda och gårdagens utsökta kvällsmat upprepades återigen.
Efter att ha stått som framåtlutade pensionärer (krökt rygg, lätt böjda ben samt asiktet 10 cm från plakatet) i 15 minuter lyckades vi slutligen komma fram till vilken station vi befann oss på och vilken vi skulle till.
5th Avenue hade sagts vara en fin gata, så vi drog oss dit direkt. Sverre hade spanat in lite fräna fotoprylar på nätet, samt var butikerna låg. När vi kommit upp från underjorden insåg Sverre att han skulle 10 blocks uppåt, men resten tänkte istället dra oss neråt för att sedan mötas upp.
Någon timme senare möttes en nöjd Sverker upp på 5th Avenue, med nya prylar att ställa in i prylgaraget. Vi bestämde oss då för att promenera uppåt istället , och stötte ganska snart på smal-huset som syns på alla New York-bilder. När vi skrattat åt hur smalt huset var och skrikit "FY FAN VA SMALT!" i äkta Tobbe-från-Köping-manér några gånger så satte vi sikte på Empire State Building.
Väl framme tyckte Fejs och Schack att det var en bättre idé att dra ner till Soho, där tydligen alla butiker låg. Resterande del gick in i den gigantiska lobbyn för att en stund senare betala 20 dollar var. Det som var sjukt störigt med Empire var allt jäkla köande. Efter att vi betalat biljetten så var det först kö i 30 minuter innan man släpptes in i ett annat rum..där det visade sig vara en lika lång kö till.
Efter den sista kön var det en lång kö till själva hissen...som bara tog oss till 80:e våningen. För att komma upp till 86:e var vi tvungna att återigen köa oss runt hela huset igen.
Över en timme efter att vi gått in i byggnaden var vi uppe och spanade in utsikten över hela Manhattan, vilket var riktigt fränt. Sverre passade på att bränna några pics och Jocke stimmade i vanligt manér runt som en 5-åring, för att en stund senare sitta fast med huvudet i skyddsgallret..
När Empire kändes gjort och Jocke var lossdragen så skulle vi ner. Vad hände då? Jo - just det - KÖ!
Lite molokna men ändå ganska glada efter Empirebesöket tänkte vi dra oss ner till Soho för att träffa the B-boys. Väl nere bedrevs aktiv shopping i ett par timmar innan vi trötta som smaldjur fick ta oss tillbaka till vårt Hostel.
Manhattan
New York, staden med de gula taxibilarna
Smalhuset
Dag 26, Ännu en dag på stan
Då Fejset och Pitten suttit uppe och redigerat film till morgontimmarna tog det sovmorgon och vi delade återigen upp den sammansvetsade gruppen. Morgonkaffet avnjöts i en park på Manhattans sydudde med vy ut mot Friidrottskvinnan. Ground zero, där WTC en gång stod såg ut som vilken byggarbetsplats som helst, fast med ett turistcenter och sjuttontusen japaner med varsin kamera. Många peacetecken siktades.
Lätt besvikna tog vi Wallstreet ner mot hamnen där en breakdancegrupp körde ett mycket imponerande streetperformance. Vi dörnade vidare mot china town och little italy. Där hamnade vi mitt mellan raderna i en vilt viftande blåsorketser. Efter att ha armbågat oss fram i folkvimlet och stånden med gammal fisk tog vi oss tillbaka mot Broadway för mer shopping. När plånböckerna började svida tog vi suben till Times Sq. Där försökte vi oss på lite kvälls/neon-foto, vilket gick på röven. Den sena kvällen bjöd på pilsner och en välförtjänt middag på Hard Rock cafe.
Schack och Jocke begrundar utsikten och säkra källor har bekräftat att de nästan hade något romantiskt i blicken
Breakdanceshow
Fräsch väggmålning
America, fuck yeah!
Kinesspel i Chinatown
Times Sq.
Times Sq.
Gitarrvägg med 300 Gibsongitarrer, Hard Rock Cafe
Dag 27, Stand-up show
Dagen inleddes med a walk in the park, så att säga. Eftersom Svuck, Jocke och Schack missat den schtekiga delen av 5th Avenue (bla med en sjukt fet Applestore) så styrdes kosan ditåt. Väl där insåg vi ganska omgående att priserna var något utanför vår resebudget (endast Gucci, Luis Vitton, Dolce & Gabana osv). Därför blev det lite mer sitheseeing runt kvarteren som stod på schemat. Tydligen hade amerikanarna långhelg, Memorial Day, så att Broadway samt 5th var avstängda för bilar. Ganska mysigt att spatsera omkring då faktiskt, eftersom bilarna hittills varit den stora nackdelen med samtliga amerikanska städer.
Fejs och Pitt var tvungna att dra sig hemåt ganska omgående för att fortsätta finslipa på skidfilmen. Resten fick som uppdrag att införskaffa biljett till någon typ av komedishow för kvällen.
Vad vi hade hört så brukar NY vara en rätt sval stad med ett ständigt molntäcke över sig. Det visade sig vara helt uppåt väggarna fel. Tredje dagen med outhärdlig hetta. Typ trettio grader och kvavt. Lägg till en kvarts miljard turister som vallas runt i stan likt en fårskock så blir dagarna lätt hysteriska.
På Times Sq. haffades vi till slut av en snubbe som ville sälja oss biljetter till en comedyclub. Sagt och gjort, vi köpte ett gäng och gav oss sen av hemåt för att packa iordning allt inför avresan imorgon.
Knökfullt Broadway, Times Sq.
Europeiska turister i färgglada solbrillor och lustiga frisyrer
Vi hade fått höra att man kunde gå till klubben en timme innan föreställningen för att hänga i baren och dricka billig öl. Det stämde inte så vi fick snällt vänta utanför. Det resulterade i att vi hamnade först i kön och blev placerade precis framför scenen. Ganska snart märkte vi att komikerna såg att vi inte va från NY och vi blev snart en del av showen. Alla skämtade om oss och vi fick alla ta emot rikligt med kängor. Sjukt kul! Komikerna höll rätt hög klass och vi fick rasta skrattmusklerna ordentligt, lyckad kväll.
Schack försöker få kontroll på packningen. Trots att vi redan skickat hem 460kg fanns det rikligt med prylar att tygla
Dag 28, Fly back home to mother Svea
I Skrivande stund har vi tagit oss till Newark Airport. Sitter i gaten bredvid den gate vi för fem månader sedan satt unga och oerfarna med destination Denver. Det känns som det va igår och som en hel evighet sen på samma gång. Resan har varit helt fantastisk på alla vis och vi har haft det nästan oförtjänt bra. Resan har flutit på utan större missöden och vi har inte sett regn sen vi lämnade Sverige!
Nu när vi är på väg hem känns det riktigt skönt. Det ska bli roligt att komma hem och träffa alla vänner och familjer. Att få äta hemlagad mat, sova i en säng med täcke och inte bo i en sportbag. Förmodligen kommer vardagen smygande rätt snart och funderingar på vart det bär av härnäst krypandes. Nu har vi en svensk sommar att se fram emot. Ta en pilsner som inte smakar vatten i nån solbeprydd park. Träffa alla vänner och en plats på ljugarbänken är bokad .
Bloggen har fyllt sitt syfte som resedagbok och allmän länk till omvärlden. Vi vill tacka alla er som följt oss och hoppas ni fått lite god läsning. Det här inlägget blir inte det sista så stay tuned, skidfilmen Thumbs Up kommer snart vara färdigställd och länk till den hittar ni givetvis här inom ett par dagar!
/Sverre å Pitten
Dag 23, Mer strandhäng i San Diego
Vakna trött, surfa, klippa sig, softa, sand i kalsongerna, våtdräkt som osar disktrasa, skrubbsår, saltvatten, närkontakt med delfiner, pungsvett, yoghurt, bk, "kan du va själv bajsnylle", sol, små bikinis, sillisar, kass odör, mer surf, bad, färsk frukt.
Eftersom väckarklockan är ställd på 04:00 imorgon bitti då vi ska flyga till NY blir det en tidig kväll med mycket sand i sängen.
Allt som oftast är det mer action i ett parti schack än ett parti strandspel
/Sverre
Dag 21 - 22, Surf i San Diego
Idag tog även Jag, Fejset, Pitten och HP vårt förnuft till fånga och hyrde varsin surfbräda och våtdräkt. Att surfa är helt klart lurigt, men dagens vågor va snälla och det gick riktigt bra för alla. Vattnet håller bara typ 17 grader så våtdräkt är ett måste om man ska ligga och plaska en längre stund. Sen måste man släpa fötterna längs bottnen så man inte råkar kliva på stingrockorna som lurar i sanden.
Efter att ha blivit våldtagen av vågorna och fyllt samtliga kroppsöppningar med rikliga mängder saltvatten och sand begav vi oss ut på stan för middag. Även denna dag bjöd gyldene måsvingen på trötta burgare och en sallad. Tillbaka på hostelet va det skönt häng och vi joinade in på ett par pilsner. Timmarna gick och ett par pils blev snart ett flak pils..
Dag 22, Finbesök
Den gode Bajs-Björn som hälsade på oss i Breckenridge är också ute och roadtrippar längs västkusten med ett par österikare och en tysk. De bor för tillfället i LA och tog en dagstur ner hit för att hälsa på. Vi hängde mest på stranden och surfade, spelade strandspel, ljög och kollade in delfinerna som lekte en bit ut i vattnet. Kvällen avslutades med ett restaurangbesök. En riktigt chill dag med en hel del sol, me like.
Har inte varit i farten med kameran så jag bjuder på en idolbild av Jocke med kniven.
/Sverre
Dag 18-20, San Diego Zoo mm
Med byxorna fyllda med makaroner begav vi oss till San Diego Zoo. Där möttes vi av ungefär en miljon skrikade barn som sprang runt i stora skockar på området. Vem hade öppnat deras bur? Målet med dagen va att se och mata så många djur som möjligt, men i sant amerikamanér va alla burar försedda med stört höga stängsel och glasrutor vilketförsvårade matandet av djuren. Men visst lyckades vi få in en och annan makaron till de svältande liven. Hela parken va uppbyggd som en labyrint av illa skyltade små smala gångar. Med en minst sagt trött karta och ett par lokalsinnesbefriade viljor irrade vi runt bland de snålt tilltagna djurhägnen exakt hela dagen. När det va dags för stängning kände vi oss trots allt nöjda och hade nog sett alla djur vi ville.
På kvällen vankades utgång. Vi började med ett par matcher biljard drickandes shot på shot. När det började bli svårt att se skillnad på färg och nummer på biljardbollarna gav vi oss vidare. Det visade sig att man va tvungen att legitimera sig med pass på typ alla ställen. Bittra begav vi oss hem för att häma passen. Då kommer det en iller inrusandes på vårat rum. Den könsbestäms och döps till Stevie. Vi frågar runt i de andra rummen om någon äger honom, men ingen vill kännas vid honom. Det sägs dessutom att det är olagligt att ha tama illrar i Californien.. Jocke tar med honom upp på rummet igen och ger honom en näve makaroner innan vi slänger ut Stevie på gatan igen.
Skön kamel som slemmar lika mycket som Mühlegg
Riktigt dumma Flamingos
Sjölejonshow. Klart pigga och til synes nöjda krabater
Jocke har hittat en ny vän, Stevie!
Klart han ska ha ett gäng makaroner.. ..innan vi dumpar honom på gatan
Dag 19, Betongkepa, strandhäng och skate
Vaknar sent med ovanligt tungt huvud, Jocke hävdar han va uppe i ottan och surfade, men ett par blöta kalsonger känns som ett tveksamt bevis. Vi pallrar oss ner på stranden (ca 17 meter) och intar fosterställning. Sen varvas solande med strandspel och bollkastning hela dagen. Framåt kvällskvisten drar jag, HP, Schack och Fejset iväg till en skatepark med massa pooler, rails och grymt duktiga åkare.
Schack bränner av en noseslide
Fejset försöker bita av sig tungan
Schack dörnar i en av poolerna
Dag 20, Soak City Waterpark, San Diego
Idag va vi på Soak City Waterpark, vilket är ett vattenland i utkanten av San Diego. Morgonen började med moln och kallt i luften, men det sprack upp och blev bluebird! Sjukt härlig dag med massa skoj. Vi va bland de äldsta på vattenlandet, men förde mest liv och blev nog tillsagda av badvakterna flest gånger. Vi tog tydligen för mycket fart i rutschbanorna. Det resulterade i ömma kroppar, skrapsår på skulderbladen och arga badvakter. Men sjukt va kul det va! Vi hann även med att slötorka i solstolarna så alla har vi fått en del färg, av röd nyans.
Vi har även lyckats kränga iväg bilen idag. Det ringde en snubbe som hade fått sin 100´000 dollars bil stulen och satt med sin fru och fem barn på ett dyrt hotell. Han försökte pruta ner den sjukt mycket, men vi möttes på mitten och han sa att om vi levererade den på hotellet skulle han ta den rätt av och betala cash. Väl framme vid hotellet visade det sig vara en Sopranostyp med fet guldlänk runt halsen. Han kom utglidande med en drink i näven och bad att få provköra. Han skulle testa växellådan. Han tog en vända och passerade hotellobbyn i ungefär tusen. Sen såg han skeptisk ut och ville pruta igen, men vi hade ju åkt dit med ett avtal om att han skulle ta bilen. Så det slutade med att vi fick den avtalade summan men fick ta en taxi hem då han va för full för att köra oss.
Bjuder på ett par bilder som någon random gubbe knäppte på den hårda volleybollbatajen på Venice beach.
Action on the beach
Venice beach
oao Röven
Dag 14-17, Los Angeles - San Diego
Efter tredubbel dos åksjukepiller och ett i det närmaste bisarrt ladd va det dags för Six Flags! Redan på håll såg vi nöjesfältet och dess berg och dalbanor torna upp sig. Med inställningen "vi ska åka allt" entrade vi parken. Efter ungefär fyra coasters gjorde sig magen påmind och halva frukosten placerades i en buske. Så va det dags för den efterlängtade Superman, acceleration 0-100mph (160km/h) på sex blankt, sedan en nittigrades böj rakt upp. Det sas att det skulle va 6,5s tyngdlöshet innan man återvände längs samma spår baklänges. Men detta va tyvärr en besvikelse, inte alls så läskig som vi hoppats. På grund av kassa berg och dalbanegener gjorde jag mig av med resten av frukosten medan de andra åkte ett par banor med för mycket snurr och baklängesåkning i. För att lugna ner kroppen en aning åktes alla vattenbanor där Jocke lyckades bli blötast av alla.
I högsäsong hade det varit en omöjlighet att åka samtliga åk på en dag, men eftersom vi turistar relativt tidigt på säsongen va det i princip folktomt på området och köerna lös med sin frånvaro, sjukt najs. När dagen led mot sitt slut återstod bara en bana, X2! En berg och dalbana där stolarna kan snurra och anpassar sig för att det ska bli så jävligt som möjligt. Alla stolar va försedda med högtalare som spelade peppande musik på hög nivå och gav en helt sjuk åkupplevelse. Thumbs up!
Dagens höjdare:
Tatsu - Sjuk framåtloop
Goliath - Så hög fart och skarpa kurvor att det svartnade helt för ögonen
X2 - Helheten va en störd upplevelse
Dagens besvikelse:
Amerikanska åksjukepiller
Superman
På kvällen tog vi in på ett Motel mitt i Hollywood. Hollywood blvd såg ut som vilken sunkig bakgata som helst, fast med massa stjärnor på backen.
Fick tips från nån local om en bra celebertybar utan dresscode. Det va ett riktigt skönt ställe med live rockmusik och massa damer med välköpta hyllor.
Dag 15, Hollywood och Universal studios
Ett besök på universal studios känns som ett givet dagsprojekt i filmens huvudstad Hollywood. Där bjöds det på fräna 3D-filmer, berg och dalbanor i filmmiljöer, kända skådisdjur och en grym waterworldshow med mycket action och feta explosioner. Riktigt trevligt, så trevligt att vi inte hann med det kanske viktigaste för dagen, en tour bland alla uppbyggda kulisser. Som tur va kostade ett årskort lika mycket som ett dagskort så vi siktade in oss på ett återbesök.
Walk of fame
Turistbild.nu
Kvällen avnjöts med en longboardtur längs Bay watch-stranden Venice beach.
Longboard längs Santa Monica och Venice beach, najs!
Dag 16, LA - San Diego
Återbesök på Universal studios för att åka en studiotour och spana in diverse kulisser. Det va ett äkta turisttåg med äkta turister och en äkta turistguide med äkta dåliga skämt. Men kulisserna va sjukt coola. De verkar spara på allt, massa gamla stadsmiljöer, villakvarter, en flygkrasch, en tunnekbanestation som drabbas av jordbävning mm mm.
Kulissbygge
Kulisser från Hajen
Flygplanskrasch
Lätt misshandlad jumbojet
Bluescreen il gigante, där bland annat Truman Show spelats in
Fullstora hus i Grinchenstuk
När Universal kändes gjort åkte vi genom Beverly Hills och kollade på feta villor. Ganska snart kändes även det avklarat och vi återvände till Venice beach för att spela volleyboll och leka på stranden. Där hängde vi i väntan på att bilköerna skulle lägga sig en smula.
Väl ute på motorvägen igen, med siktet inställt på San Diego dörnade vi Carpool lane (en fil som bara bilar med två eller fler personer i bilen får nyttja) som i princip va helt tom. De övriga fem filerna va det kö i..
När vi rullade in mot Pacific Beach i San Diego stannade vi vid ett rödljus. Då dyker det upp en bil i filen bredvid där det hänger ut en Pitbull genom rutan. Djur och naturvännen Fejset hissar glatt ner sin ruta och säger "Tjena vovven" varpå hunden får nåt visst i blicken och går till attack! Fejset får en nära döden upplevelse då den börjar skälla så fradgan yr och försöker samtidigt slänga sig ut ur sin bil och in genom Fejsets ruta, men snabbt som en iller hinner han få igen rutan. Fejset satt sedan helt tyst resten av kvällen något blekare än vanligt.
Dag 17, San Diego
Dagens mission, sälj bilen. För att försöka möta en så bred köparkrets som möjligt började dagen med att försöka ta bort alla klibbor vi dekorerat pärlan med. Det visade sig att ökenhettan hade gjort underverk på vidhäftningsförmågan. Vi fick ta till naglar, isskrapor och en hel del Gordon gin (visste vi skulle få användning för den flarran tids nog). Efter mycket stök gav vi oss iväg för att hitta en biltvätt och någon skön bilskojare. Första stoppet blev hos en Chevyhandlare som tyckte "Släng ut den på craigslist för en femma och en fimp så ni blir av med skiten, jag är inte intresserad". Eftersom vi såg att han hade brat-gener och ingen känsla för hur en inkörd bil ser ut gav vi oss vidare. Vi styrde in på en biltvätt där bilen handtvättades av ett gäng skumma mexare som gjorde ett riktigt dåligt jobb till ett högt pris. Efter ytterligare ett par bilhandlare hittade vi de bilskojare vi letat efter. De gjorde en grundligare översyn, sparkade på däcken och luktade på inredningen. De gav oss ett bud på 1800dollar, vilket är hälften av vad vi gav. Men hittar vi ingen köpare innan tisdag förmiddag så får de ta den.
Skeptisk bilhandlare kollar in oljeflödet
Imorgon väntar San Diego zoo. Fickorna är fyllda till bredden med makaroner för att kunna mata och bli biten av så många djurarter som möjligt.
/Sverre
Dag 13, till slut i LA.
Dag 9, 10, 11, 12. Mycket stuf!
Dag 9, På väg mot San Fransisco samt koll av bil.
Efter en välbehövd sömn på 7 timmar letade vi upp en bilmeck. Bilen hade repat sig över natten och gick jättefint igen, dock lyste fortfarande motorservice-lampan så vi tyckte det var bättre att kolla det för att slippa ett stopp mitt i ingenstans.
Bilmecken konstaterade genom inkoppling av en dator att det var något knas med cylinder 6, troligtvis tändningen. Att bilen inte gick konstigt på morgonen berodde förmodligen på att den blivit lite för varm under gårdagens ökenkörning. Detta kunde tydligen hända enligt honom, att lång körning, utnyttjande av AC:n samt värmen kunde utöva magi mot tändspolar och tändhattar.
Inget att oroa sig för enligt honom, eftersom vi sa att bilen strax skulle säljas samt att han hade fullt upp med att ragga på en 25-åring när vi gled in på verkstaden...han släckte iaf servicelampan gratis och nöjda rullade vi vidare norrut.
Halvvägs till San Fransisco gled vi inom Nationalparken Sequoia, där det bla fanns världens största träd (i diameter, inte höjd). Ganska fränt, och några bilder brändes av innan vi drog upp mot SF. Framme var vi först klockan sent (runt 12), så det blev sovasova direkt.
En björnoxe hittades precis brevid vägen inne i Sequoia.
Closeup på björnen.
Världens största träd i bakgrunden..
Och såhär stort var det..man fick inte gå in till det egentligen, men vi var helt enkelt tvungna..
En frän ödla. Lägg märke till färgerna.
..som Fejset senare lyckades fånga. Fejs börjar få mad skillz på infångning av ödlor..
Le Pitt står o spanar ut över Sequoia..man måste ju kolla vad som är bakom klippkanten! Vägen ni ser i bakgrunden inbjöd inte direkt till snabb körning..
Tänk om en svensk ekorre skulle få en sådan här..då skulle det bli fest!
Jäkla tur vi hade att bilen stod parkerad precis där det var ett hål i trädet..
Efter Sequoia körde vi vidare upp mot SF och passerade en hel del fruktodlingar..givetvis kunde vi inte låta bli att palla lite färska apelsiner:) Sura, men goda var dom!
Dag 10, Utforskning av SF på longboard!
Uppstigning runt nio för att ta del av den eminenta motellfrukosten (som är exakt likadan överallt), därefter rullade vi neråt staden. På vägen mot Golden Gate betades Fishermans Warf, en massa fräna Pirer samt en glass av. Det visade sig vara ganska långt, så det tog ungefär 3 timmar att ta sig till GG. En ganska frän bro, hög o fin. På vägen upp fanns dessutom "Emergency Telephones" för folk som är på väg att ta livet av sig..usch och fy!
Efter GG tog vi en buss ner mot stan och kollade därefter in kringelikrokgatan och en djävulskt brant gata. Ingen vågade longboarda där eftersom samtliga branta backar slutade i en korsning med stopp-plikt. Eftersom det är svårt att stanna bara i låg fart var det inget alternativ:)
Sen tog vi en taxi upp till Ashbury Heights, som är stället där Hippiekulturen startades en gång i tiden. Detta märktes eftersom varannan butik handlade om att röka Maja. Ganska coolt kvarter, mycket fräna butiker..tyvärr var dom stängda vid tidpunkten vi var där. Vi gled istället in på restaurangen Kan Mahal och åt en sjukt god middag. Middagen bestod av flera olika rätter till ett bra pris..very najs!
Därefter gled vi ner en bit längs med Heights, delade en punch på 3 liter och tog därefter en taxi ner till 18th and Valencia där det sas ligga en del bra uteställen. Några bra uteställen hittades dock inte, men vi hittade en ganska soft bar full med skejtare och slappt folk. Återigen, very najs!
Tidig hemgång (runt 0130) för att få lite sömn inför morgondagen.
En buske mitt på gatan? Jäklar va konstigt...
..men det sitter ju en gubbe bakom löven såklart. Vad gör han där..?
..Jo, han skrämmer livet ur förbipasserande. Här stod vi i 20 minuter och bara kollade på skrämda människor. Sjukt kul idé!
Dagens glass, Golden Gate i bakgrunden.
En stor bro är vad det är!
Snygg bild med snygga motiv...
Varför bygger man hus såhär snett?
En av alla pirer. I bakgrunden syns downtown SF.
Den klassiska kringelikrokgatan.
Startgroparna vid övergångsstället. Jocke ser ut att vilja vara först.
För 40 år sedan hade man nog hamnat på ön i bakgrunden om man gjorde såhär..Schack leker lite.
En massa amerikanskor solar och för ett jäkla liv. Grymt underhållande att kolla på de slöa, otympliga djuren!
Statyn verkar ju ha varit byggd för att hålla i longboards!
Dag 11, mer utforskning av SF samt öl!
Idag tog vi lite sovmorgon och gled upp mot Ashbury Heights runt lunch. Där intogs frukost och kollades i en hel del fräna butiker. Därefter inhandlade Fejset en välbehövd longboard (nu har vi alla vars en) och sedan köptes ett 12-pack öl och vi satte oss i Golden Gate Park. Parken innehöll en hel del alternativa människor och det luktade grönt exakt överallt!
Efter att ölen intagits och några longboardrundor runt parken var genomförda så tänkte vi ta oss ner mot stranden. På kartan såg det ganska kort ut..men efter rullning i nerförsbacke i nästan 30 minuter nådde vi till slut stranden..den låg alltså sjukt långt bort!
Väl på stranden tyckte Pitten, Jocke och Schack att det skulle vara en lysande idé att bada..
Så, av med alla kläder förutom jalingar (man vill ju inte stå naken på en strand i the largest gay cities of the world!), och springa i. Vattnet var chockerande kallt, max 10-12 grader..så det var snabbt upp och försöka lufttorka.
Ganska snabbt insåg vi att bomullsjalingar torkar sjukt långsamt, så vi drog på oss shortsen och drog vidare.
När vi checkat Lincoln Park så delade vi på oss. Fejs och Pitt drog upp till Ashbury Heights igen för att köpa lite t-shirts, resten av gänget drog ner till downtown.
Efter maten var vi alla lite runda och därefter följde en fin utgång på kvällen. Något slitna idag.
Gatsystemet här går inte av för hackor. Backar exakt överallt!
En klassisk spårvagn, som än idag drivs av kablar som löper under gatan. Vi var inne o kollade stället där motorerna satt och drev allt. Stora drivhjul nå djävulskt!
Sjukt mysig stad!
Ta bort all trafik och tänk longboard..naaajs!
Sverre glider ner mot stranden i Golden Gate Park
Dag 12, byebye SF och tjena Santa Cruz!
Lite slitna steg vi idag upp relativt tidigt (9..men vissa kom hem 4, så det var trötta miner). Vi lämnade SF och åkte söderut på Highway 1. Ganska snart efter att vi lämnat SF så började kusten bli frän. Mycket vatten och klippor.
Efter någon timme rullade vi in i Santa Cruz, där resten av dagen spenderades. I princip hela dagen har det varit gött strandhäng med lite bad och glass. Därefter har det longboardats runt och kollats på surfare.
Nu bor vi på ett motell 5 mil söder om Santa Cruz (att bo inne i SC var omöjligt dyrt, så vi började röra oss neråt). Imorgon väntar transport mot LA för att på måndag få gå på Six Flags - något vi längtat efter sedan vi kom hit!
Hoppas ni orkat läsa såhär långt:) God natt!
// Sverre och Schack med bilder. Pitten med text.
Ursäkta..
// Pitten
Dag 8, Hejdå Vegas, Hej Death Valley samt Bakersfield.
Eftersom dagens mål var Death Valley samt en kvällskörning försökte vi komma iväg runt 2-snåret...Vid halv 4 rullade vi ut ur Vegas med riktning mot Death Valley. Några timmar i bilen senare befann vi oss i början av nationalparken, och vi insåg till vår stora förtjusning att vägen ner i dalen var helt nylagd, hade perfekt lutning och var oändligt lång. Således sadlade Schack, HP och Jocke på sina longboards och påbörjade glidningen neråt. Pitten, Fejset och Sverre chillade i följebilen. Efter att ha avklarat 500-600 höjdmeter, maxat runt 35 mph, stannade pågarna nästan nere i dalen 30 minuter senare. Alla med ett stort hånflin som prydde ansiktet.
"DET DÄR VAR SÅ JÄÄÄVLA NAJS", skrek alla i kör. Vi var inte svåra att tro dom, att longboarda i en perfekt backe i 32-26 graders värme verkade inte helt fel. Dock hade vi missat alla avfarter för det vi skulle se i Death Valley. Dessutom började solen gå ner bakom bergen så vi valde att fortsätta vår färd.
Väl nere i dalen kollade vi in saltöknen, brände av några fräna bilder med lång slutartid och softade lite. Värmen var fortfarande, efter solens nedgång, okristligt hettande. Runt 32 stod termometern på. Att lämna dörrar och fönster öppna i en bil mitt i en svart öken visade sig dock inte vara någon snilleblixt. Ca 30 minuter efter stoppet upptäcker skribenten (dessutom föraren) att något stort kryper eller klättrar på höger knä. När det upptäcks att det är något djur hörs strax ett avgrundsvrål från framsätet och bilen saktar in. Eftersom djuret slogs av knäet illa kvickt hade det lyckats gömma sig när vi påbörjade letandet en stund senare...alltså hittade vi inget. Dock satt alla och kliade sig över hela kroppen resten av vägen. Inte minst föraren..det finns ju trots allt ganska många farliga småkryp här i US&A!
Runt tolvslaget rullade vi in i Bakersfield, efter en körning på 7-8 timmar. Ganska omgående hittades ett motell som föll oss i smaken. Bilen hade dock strax innan börjat gå lite oroande. På tomgång, vid stopp vid rödlysen osv så skakade hela bilen och den gick väldigt ojämnt. Antagligen något med tändningen tänkte vi, men det var ändå inget vi kunde ta tag i då så vi kröp trötta till kojs illa kvickt.
Jocke öser ner mot Death Valley..och snabbt gick det, klockades med bilen till runt 35 mph!
Pitten är nöjd med att snylta på hotellpoolen och den 35-gradiga hettan...det var han inte på kvällen. Luxor i bakgrunden.
Jocke provsmakar på saltöknen...
Kvällsbild i saltöken, fotografen tvingade de fagra modellerna att sitta stilla i 8sek!
// Pitten
Dag 7, Vegas!
Siktet var inställt på slutet av strippen, där tornet Stratosphere:s silluett visade sig. Själva tornet är strax över 300 meter högt, ser ut som ett vattentorn och längst upp huserar en restaurang, men även åkattraktioner i form av ett uppskjut och lite annat smått. Efter att vi övertygat Sverre och Schack om att det skulle bli askul satt vi snart fastspända på toppen.
Känslan av att skjutas upp 300 möh, med utsikt över exakt hela Vegas var riktigt häftig!
När sedan karusellerna var avklarade fortsatte färden på darriga ben. Pitt och Fejs drog tillbaka till Excalibur eftersom någon glömt något...resten påbörjade gamblandet på Sahara. Det fina i Vegas är att du kan sitta vid 1 cents slotmachines (enarmade banditer), spela lite slappt, men ändå få gratis drinkar. Detta utövades av samtliga.
Det är ganska lätt att tiden springer iväg under spelandets gång..så när några casinon var avbockade pekade snart klockan på strax efter 4 och det började bli dags för sömn.
Idag vaknade vi vid lunch ungefär. Planen att vända dygnet hade fungerat. Under gårdagen hittades en restaurang i hotellet. Det fina med restaurangen var att man betalade 25 dollar, fick ett typ av festivalband runt handleden, sedan var det unlimited eating under hela dagen! Dom hade dessutom exakt allt, en buffé som bestod av två 30 meter långa bord med allt du kan tänka dig, en hel sida med bara efterrätter, fri tillgång till glass osv. Här åt vi alltså frukost, lunch, middag samt några mellanmål..
Efter att ha spenderat några timmar vid poolen (eller, poolerna. Där var trots allt 4 stycken) blev det dusch och shoppingsväng på stan. Strax hade återigen klockan sprungit ifrån oss..så med händerna fulla med kassar begav vi oss tillbaka mot Excalibur, åt middag på ovan nämnda restaurang, innan det blev dags för förkrök samt uppsuitning på hotellrummet.
Planen för kvällen var att besöka någon av de mytomspunna nattklubbarna i Vegas. Således behövdes ett rejält förkrök, samt att alla (mer än motvilligt) fick lov att klä sig i skjorta, raka sig och se lite anständiga ut..
När vi runt spöktimmen kändes oss klara begav vi oss neråt, endast för att fasta vid pokerborden igen..när klockan var strax efter 1 hade vi spelat bort några 20-dollarsedlar till och det började brinna i knutarna.
Tydligen hade många av nattklubbarna här bara öppet mellan onsdag och söndag. Vårt val av dag kunde alltså inte bli sämre (tisdag). Slutligen lyckades vi sniffa fram att klubben på Mirage skulle vara öppen. Löpning dit, bara för att inse att inträdet på 30 dollar var för mycket. Dessutom hade vi för risiga skor för att komma in (endast svarta läderskor var accepterat).
Småsura av nederlaget styrde vi kosan över gatan till utestället Rocknroll, betalade inträde på 10 dollar bara för att inse att det inte alls var någon Rocknroll. Bara RnB och vanlig discomusik i en rocknroll-klubb. Gött käz! Att en öl och en shot kostade 15 dollar var inte heller jättekul.
På Rocknroll gavs utekvällen upp och vi gick tillbaka till Excalibur för fortsatt test av Black Jack samt pokerlyckan.
Nu gick det förhållandevis bra. Sverre vann 150 dollar, vilket gjorde att hans Vegasvistelse gått jämnt upp (med hotell och mat inräknat). Schack och Fejset som teamade dubblade upp sin insats på 60 dollar och Pitten vann tillbaka lite av sina surt förvärvade pengar. Ett bra avslut på Vegasvistelsen mao!
Hotellet vi bodde på, Excalibur.
Någon maffiaboss fick för sig att bygga ett miniatyr-New York..och gjorde så. Detta är hotellet New York New York.
Hotellet Paris.
The Strip!
// Pitten
Dag 6, Hoover Dam och Vegas!
*Lång tid sedan senaste uppdateringen. Problem med internet är anledningen, dock kommer alla dagar att presenteras i sin helhet - vi lovar!*
Uppstigning något senare än vanligt. Dagens mål, Vegas låg bara 15 svenska mil från Kingman så vi hade ingen stress. Efter att ha avnjutit frukost på det eminenta värdshuset gyllene måsvingen styrde vi kosan mot nordväst.
Efter någon timme började vi möta fler och fler supertsportbilar..och undrade vad som kunde försigå. Efter några bilar till lyckades vi dock utläsa på bilarna att dom var stripade med "Gumball 3000". Tävlingen har just börjat och deras första natt spenderades i Vegas, därefter forsatte deras färd mot Hooverdammen och våra vägar korsades.
I princip alla bilar var asfeta. Många Lambos, Ferraris, Porschar, Corvetter osv. Alla prydda med vansinnig stripning. Se bilder nedan.
Hooverdammen är ett ganska magnifikt ingenjörsverk, med strax över 200 meter från topp till botten. Dessutom höll en ny bro på att byggas i närheten, vansinnigt högt över dalen. Såg ganska coolt ut att se de halvfärdiga valven bara hänga över den flera hundra meter breda flodskåran.
När vi klev ur bilen visade termometern på strax under 100 F, och det kändes direkt att hettan minsann inte var att leka med. Bar över samt ingen sollotion utövades för att fortsätta chocka kroppen in i något slags inte-bli-bränd stadium lagom till Cali.
Efter att vi hunkat runt vid Hooverdammen samt spanat på många feta bilar fortsatte vi färden mot Vegas. Eftersom samtliga var badsugna tog vi en liten detour ner mot Las Vegas harbour för att få bada lite. Strax hittades en strand och på ungefär 2 minuter var alla ombytta och i vattnet. Det rörde sig om en insjö och således var vattnet inte salt, men botten var rejält dyngig. Dyngbotten upptäcktes ganska snabbt av Fejs och Pitt som var först i, en osynlig blick som menade "Säg inget till Schack" utbyttes. När det sedan var Schacks tur att springa i så stod Jocke, Pitt och Fejs på åskådarplats en bit ut i vattnet. Mycket riktigt, när Schack till sin fasa upptäcker att botten inte alls är len och fin sand får han panik i ögonen. Vansinnigt roligt när han försökte simma runt i det knädjupa vattnet, utan att nudda botten!
Någon timme efter badet skymtades Vegas mitt i öknen. Att se var The Strip låg var ju inte direkt några problem, då resten av stan är helt platt.
Efter att ha konsulterat Schacks nyinförskaffade GPS rullade vi strax in vid lobbyn till Excalibur, vårt hotell för vistelsen. Det roliga är att det är billigare (45 dollar per rum och natt) att bo i Vegas än att bo på många motell längs med vägarna. Givetvis är vi bara "4" när vi bor här, då priset annars skulle vara det dubbla..med samma rum. Men ändå..vi undrar var dom får sina pengar ifrån...?
Ikväll stundar en efterlängat utgång, förhoppningsvis med en hel del förfriskande drycker inblandade, samt spel för glatta livet. Vi ska ju bli rika!
En guldpläterad BMW M5..
För alla som spelat Need for speed II är denna bil nostalgi, en Jaguar XJ220 - tidigare världens snabbaste bil.
En ny Ford GT...
Kraftverken. Stora nå djävulskt!
Skeppohoj!
// Pitten
Dag 5, mycket bil samt Tze Grand Canyone!
Dag 4, sista dagen i Utah och några fler nationalparker.
Får börja med att tacka för uppskattningen av bloggen. Är helt enkelt lite enklare att blogga när det händer saker hela tiden. Dessutom kan jag inte ta cred för några bilder, den biten sköter Sverre, Schack och HP.
Uppstigningen vid 8 blev faktiskt av, tro det eller ej!
Vi satte av ut på vägarna igen illa kvickt och frukost intogs ungefär en timme senare, i den värsta Hillbilly-byn hittills. Macken där lite youghurt, några burritos samt pizzarolls inhandlades hade en föreståndarinna som..ja, hur beskriver man det..var definitionen av en äkta hillbilly. Tänderna såg ut att ha varit möblerade på måfå, hon gick i ett täskigt linne (utan BH givetvis) och såg allmänt hängig ut. Dessutom skulle hon hålla på och fånle när hon såg oss hela tiden..vilket fick en att undra vilken av hennes bröder som egentligen var hennes pappa..En prima fru till Jocke föreslog vi, men hon var redan upptagen..
Det roliga var när vi skulle parkera utanför macken, där det var en gigantisk grusplan. Fejset, som körde, tyckte att det var en bra idé att ställa bilen så nära macken som möjligt. Vi såg att det var öppet eftersom tanten, beskriven ovan, just kom ut från ett litet hus på baksidan då hon såg att gäster anlände.
Just när vi stannat bilen så ställer sig bondefrun och tittar på bilen med en min som säger ungefär "Vad fan håller ni på med?". Anledningen till detta uppdagades några ögonblick senare, när vi hoppat ut ur bilen. Fejset har då lyckats parkera höger framdäck i en ruta på 1,5 kvadratmeter...nämligen den enda rabatten inom synhåll. Vi börjar givetvis asgarva, Fejset ser så frågande ut som bara han kan göra, men backar snart upp bilen lite (efter att givetvis ha grävt ett hål i rabatten när han svängde runt hjulen).
Efter frukost drog vi oss vidare och efter 2,5 timme siktades nationalparken Bruce Canyon. 25 dollar inträde betalades, för att snabbt därefter inse att det inte var mycket nytt att se...1h senare var vi därifrån, bra investerade pengar mao.
Därefter påbörjades färden mot nästa plats, och dagens mål, nämligen Zion National Park. Efter en mindre felkörning (Pitten var begravd i en bra bok istället för att titta på vägen och Fejset hade inte fått förtroende att titta på kartan..så han gjorde precis som alla hade gjort, körde tills någon sa något), så var vi i Zion efter ytterliggare 3 timmar i bilen.
I båset till betalningen jobbade en astrevlig parkvakt. Hon föreslog att vi skulle köpa ett multipass för samtliga nationalparker istället, och även få tillbaka de surt spenderade pengarna som vi redan lagt. Detta sågs som sjukt smooth, så nu är vi innehavare av ett sådant pass. Hon tyckte även att vi verkade så trevliga, så om vi skulle komma tillbaka till USA någon annan gång så fick vi jättegärna bo hemma hos henne:)
Zion var ganska ocharmigt och väldigt exploaterat, med tex en free shuttle som gick fram och tillbaka i parken. Det såg ut som en förverkligad Jurassic Park, där folket blev runtfållade som får ungefär. Inte riktigt vad vi hade föreställt oss, och inte likt någon nationalpark där vi varit hittills. Naturen var dock fin, men givetvis var det även här mycket sten. Skribenten blev less vid den sista utkiksplatsen och lät resten av gänget få lite kvalitétstid för sig själva, medans undertecknad satt och kollade på Torkel i knipa på Ajfönen och jagade mygg.
Efter Zion hade klockan i vanlig ordning hunnit bli mycket, så det var i skydd av mörkret som vi sökte motell. Till slut hittade vi ett i Hurricane, där vi återigen körde "4-personers-tricket"..så när vi hade varit ute och ätit fick vi smyga tillbaka i spridda trupper:) Får se hur det går med frukosten imorgon..
Imorgon lämnas iaf Utah för gott, då det planeras det att passera Grand Canyon samt kanske något annat skoj i Arizona. Las Vegas planeras på söndag förmiddag, för att då stanna två nätter.
Över till lite pix.
Rabatten där Fejset körde upp bilen. Hon hade tydligen inte jättegröna fingrar...
Jocke spanar in ännu en stenhög samtidigt som han äter upp resten av frukosten som fastnat i den "välansade" mustaschen
Ännu en hög canyon där leken "vem törs stå närmast den porösa kanten" leks flitigt
Med hänsyn till Fejsets mamma har vi nu bytt stuntmän när vi inte "står mitt i blusen"
Jocke låtsas se avslappnad ut
I ett träd i närheten av stupet höll denna asätare ett vakande öga för att se om det skulle bli svensk middag serverad
Jocke bakar sig en välförtjänt prilla och funderar över livets större frågor
En slö taggig och kul ödla
Nationalparken bjöd på många djur idag, här nån sorts granox-släkting
Hjortdjur..
Öknens första vattenfall, eller snarare duschstril
Idolbild på Jocke med kniven (knäna ihop, fötterna innåt och slöa axlar tyder på att Jocke va en mönstersoldat i det militära)
Fejset hoppar i vattenpöl och letar roliga djur
Zion nationalpark
/Pitten & Sverre
Dag 3, cykeltur samt fortsatt utforskning av Utah
Sverre testar cykeln på parkeringen och ser onekligen nöjd ut! Sverker som även är känd för att väldigt lätt bli grymt solbränd (med betoning på bränd) ligger nu här brevid och snyftar eftersom vaderna tydligen var lite för exponerade för solen idag.
Schack testar lite bakhjulsåka.
Fejset ville inte vara sämre..
Sverre, Fejset, Jocke och HP svischar förbi kameran.
..och på efterslänten efter en stukad fot kommer Pitten.
Grabbarna grus, på heldämpade cyklar utanför Moab 2009. Kommer gå till historieböckerna.
När vi svängt av Highway 24 för att utforska en spökstad så upptäckte vi efter en sväng 100 meter in på den lilla grusvägen att den var blockerad av typ 100 kor. Så vi backade upp och gick ur bilen för att försöka få lite closeups på ståhejet. Just då kliver en tant ut ur en trailer och säger till oss att sätta oss i bilen igen, eftersom korna tydligen är mycket rädda för människor..hmm..ok..
En liten stund senare kommer en tvättäkta cowboy på 55 bast förbiridandes och inleder med: "Zup Doc?". Han tyckte sedan att vi skulle sitta blixtstilla och rulla upp rutorna för att inte skrämma dom stackars korna. Allrighty, några minuter senare är detta synen utanför vår bil.
Cowboy in action, lägg även märke till lassot!
Skickliga var cowboysen iaf, att lyckas styra 100 kor med 5 personer och några hästar var verkligen en syn.
Capitol Reef National Park.
Solen börjar gå ner.
Solnedgång över vidderna, som Sverker prompt skulle se. Så vi fick stanna vid en panorama point för hans skull.
Lite sten och lite sol.
Det kikas på bergväggen..som tydligen hade målningar på sig som var 1000 år gamla och gjorda av indiander, att dom såg ut att vara gjorda av en femåring med dålig fantasi hör inte till saken.
Det verkar luta åt någon typ av tidig uppstigning imorgon (8)..vi får se hur det blir med det:) Eftersom vi glömde att fråga om sängkläder i receptionen ligger nu Jocke och HP fullt påklädda med handdukar som täcken..hehe, synd att dom inte tog med sig sovsäckar säger vi andra! Livet är åter igen rättvist!
Simma lugnt!
// Pitten
