Jailtime

Kom in och spenderade ett par timmar i egen cell, trevligt förutom en defekt dricksfontän som gick hela tiden och fångvaktarna vägrade att stänga av på typ 3 timmar.
Blev hämtad från cellen, vid vilken tid jag i min enfalld trodde att det funkade som i Sverige och jag skulle bli utsläppt. Så var dock inte fallet, utan jag blev satt i nån sorts större cell med en massa folk.  Bland annat så kom det in en stor neger som var anklagad för mord, som han dock tyckte bara var en shoot-out. När han skulle lägga sig på bänken och sova tyckte han att han frös, och ville låna min jacka som täcke. Helt ok tyckte jag då jag hade både den och en rätt tjock tröja och inte brukar frysa. Sen somnade jag en stund, och när jag vaknade var cellen nästan tom, och negermördaren borta, med min jacka! Vad göra? Jag satt där och var lite extra missnöjd ett tag, men sen kom mördaren tillbaka från nån sorts kontroll, med min jacka och jag fick tillbaka den  helt utan våld.

Satt sen där och väntade i nån timme, tills det in en vakt och ropade på Karl, ingen reagerade och efter att han ropat ett par gånger till kom jag på att det kanske var mig han ville ha med, Karl är ju ett av mina andranamn(senare fick jag veta att dom även tyckte att jag hette Joachim i efternamn, dumma amerikaner), så jag följde med och fick  komma till nån sorts reception och fylla i papper. Detta sköttes av nån sorts Hitlers fru som tyckte att jag var sjukt långsam. När jag sa att jag ville kolla i påsen med mina grejer så att inget saknades blev hon sur. Och när jag ville läsa igenom ett papper som jag skulle skriva på så blev hon surare,  tog det och skrev på åt mig. Sen frågade hon om jag ville baila ut mig själv för $500, och det tyckte jag lät bra så hon tog mitt visakort.
Efter det blev jag satt i en mycket mindre cell full med folk som antingen höll på att baila ut sig själva eller var påväg upp till nåt som mer liknade ett fängelse, för att vänta där på rättegång. 6 timmar senare kom det en vakt och sa att jag inte hade tillräckligt med pengar på kontot. Så där satt jag och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, det fanns telefoner i den här llilla cellen, men man kunde bara ringa collect-call på dom, och mobilerna som vi köpt kan inte ta emot såna. Jag var inte riktigt säker på att grabbarna sett att jag blivit tagen av polisen, kunde inte ringa och hade inte råd att köpa ut mig ur röran. Kul läge.

Efter nån timme eller två till i den lilla cellen  blev jag hämtad igen, denna gång skulle jag på nån sorts hälsokoll. Väl där var det medningen att sköterskan skulle kolla mitt blodtryck med en high-tec apparat. Den hittade ingen puls i varken höger eller vänster arm, så hon hämtade en annan likadan. Även denna misslyckades med att hitta nåt tecken på liv i mig, och sköterskan undrade om jag var säker på att jag levde. Jag svarade att jag trodde det, var iaf levande senast jag kollade. Hon fick ta till gammla beprövade metoder men en manuell pump vilket tillslut bekräftade min status som fullt livsduglig. När detta var klart fick jag en stor mugg Gatorade och sen bar det av igen.

Denna gång fick jag åka upp en våning till den del av stationen som var mer som ett fängelse. Där blev jag tilldelad cell nr 1. Den lilla cellen på kanske 5kvm fick jag dela med en annan fånge, har glömt hans namn, som var övertygad om att han blivit lurad av sina ”polare” och var föremål för nån sorts komplott. Han satt inne för ”trespassing” och hade just haft sin rättegång där han blivit tilldelad ett fängelsestraff på 60 dagar, och nu väntade han bara på att få åka till det riktiga fängelset. När jag kom in i cellen såg jag bara en brits med honom på och en toalett och undrade således om det var meningen att jag skulle stå, eller om vi skulle dela på britsen. Men han låg på 2 madrasser och var generös nog att slänga en av dom på golvet så att jag också hade nånstans att sova. På golvet som sagt, med huvudet precis bredvid toaletten.
Efter bara en dryg timme i cellen öppnades alla celldörrar(via nån sorts remote, väldigt mkt kännsla av fängelse på amerikansk film) och en vakt skrek att nu var det dags för kyrkan, så vi gick ut och satte oss i nåt allrum, sen kom det en fängelsepräst som delade ut förkortade versioner av bibeln(The gospel of John, delen med mest mirakel och magi)och körde en predikan om att Jesus kan rädda en, oavsett vad man gjort. Det hela avslutades med att alla 10 fångarna (inklusive mig, man vill ju inte sticka ut för mkt) ställde sig i en ring, höll varandra i händerna och bad ett par gemensamma böner.

Sen var det dags för lock down igen och ytterligare nåra timmar spenderades i den lilla cellen. Alternerande sömn och kallprat med min medfånge om hockey, tv-spel och hur trist det var att han blivit ditsatt av sina polare. Efter det öppnades dörrarna igen och det var dags för telefon-,  dusch- och socialtid. Duschutrymmet bestod av 2 duschar och alla vi 10 skulle dela på 3 handdukar, jag kännde mig fräsch nog och struntade i att duscha. Efter att ha suttit och snackat lite i typ en halvtimme, och återigen försökt ringa collect till grabbarna, utan framgång, för att iaf berätta var jag var så var det celldags igen.

Nån timme senare öppnades dörrarna igen och det var middag. Denna gourmémåltid intogs i allrummet och bestod av nån sorts sönderkokt spagetti och kötfärsröra, smaklösa kokta morötter och vaniljgojs till efterrätt. Allt detta serverat på en finfin formgjuten tallriksbricka och inmundigat med plastsked. Till detta fick man en halv mugg kallt te. Det var inte många av oss som uppskattade grönsaksdelen av arrangemanget, men morötterna gick inte till spillo för det utan dom samlades in och åts upp av en av de äldre och hungrigare fångarna. När mattiden, inte nödvändigtvis maten eller matlusten, var över fick alla ställa sig framför respektive celldör med varsin sked i näven, detta antagligen för att ingen skulle korpa en sked och tillverka nån sorts onskefullt tillhygge av den. När man lämnat in skeden i var det åter dags för lock down, denna gång ända till frukost vid 4 enligt min mer erfarne cellkamrat. Klockan var drygt 16.

Efter vad som kändes som en evighet som fördrivits genom att sova, småprata och slöläsa min nyinförskaffade bibel öppnades plötsligt dörren och en vakt kom och tyckte att jag skulle följa med, han sa inte varför. Så jag gick med och fick komma till en reception, väl där berättade vakten att nån bailat ut mig. Så jag fick plocka på mig mina grejer, skriva på lite papper och sen var jag fri! Tittade på klockan i receptionen, den var drygt halv åtta, om det var på morgonen eller kvällen visste jag inte. Tiden går helt magiskt långsamt när man är instängd och inte har nåt att göra. Tidsorienteringen hjälptes inte heller av att komma ut på gatan, det var bara mörkt och väldigt lite folk. Först när jag fick igång (och ihop, dom hade ju självklart plockat sönder den i molekyler) mobilen och kunde konstatera att det var söndag kväll, och att det bara var drygt 4 timmar sen middagen. And the rest is history som man säger.

//En inte helt nöjd Jocke