Nu är vi i Borgafjäll, vilket har visat sig vara en liten pärla i närheten av Kittelfjäll. Det har inte snöat på ganska länge, ändå har vi åkt puffar och utmärkt skogsåkning exakt hela dagen. Sjukt jäkla kul!

Nu har man fått sova några timmar i nyktert tillstånd och inser hur kul helgen har varit. Mycket bra folk, bra fest och helt ok åkning. Lekaktiviteter har belönats med finfina priser och after skin har varit legendarisk varje dag!

En av aktiviteterna som var nya för året var en filmtävling. Temat var snö, det fanns 10 st Creative-HD-kameror (en för varje lag) att tillgå och under 1,5 dygn skulle material filmas samt redigeras. Eftersom deltagandet var relativt lågt så ställde några i StiL Alpina upp (Jag, Ernst och Johan A). I vanlig ordning när det gäller redigering så kan inget lämnas till slumpen. Vi satt uppe till 0630 då renderingen sattes igång i lördags morse, inlämningen skedde 0930 nere vid centrumhuset. Tack som fan Johan och Ernst för att ni plågade er upp och åkte ner:)!

Kameran som tilldelades lagen i tävlingen..

 

 

Eftersom det inte var många andra som sysslat med redigering innan blev det en jordskredsseger för vårt lag:) Priset? Jo, vars en HD-kamera visad ovan. Inte illa pinkat för 36 timmars jobb. Filmen, som kanske påminner om något som tidigare gjorts av Letitsnow, är inte komplett. Vissa småsaker skulle behöva ändras..men det är lite vad som är charmen med en filmtävling med kort tid:)!

 

 

Filmbidraget

 

 

Nu ska det sovas i en vecka innan det är dags att dra till Borgafjäll på torsdag natt. WOHO!

 

// Pitt ut

Eftersom föret under dag 1 var gött käz i pisten tänkte jag idag utforska möjligheterna att åka lite park. Efter några lama försök på boxarna skulle ett försök på en handdrag göras. För den ovinvigde innebär det att man sätter fart mot landningen på ett hopp och sedan hoppar man uppåt-bakåt så man flyger ut för landningen med en hand i backen. Coolt om det görs på rätt sätt.
Första försöket - för lite fart och ett stort snömoln som resultat.
Andra försöket - nog med fart och jag kände att jag låg perfekt i luften. Skulle bara vända till i landningen för att slippa landa 90. Vände lite för lite och - PANG. Stenhård landning och skidorna löste ut...

Typiskt exempel på hur 2 skistoppers inte ska se ut...

Mulletchallenge 2010! Bild tagen av Johan Palm.

 

Söndagen bjöd, förutom på en rejäl baksmälla, på finfin puderåkning i Tärnaby. Snöat strax över 10 cm och vi var helt ensamma! Det lär vi inte vara under student ski week..

Om jag får tillstånd av Johan så kommer jag slänga upp lite fler bilder. Imorgon vanskas bilmeck eftersom bettan verkar ha kastat in några handdukar nu. Generatorn fungerar inte, batteriet är gött käz, extraljusen gött käz, låset på förardörren gött käz plus en hel del annat. Köpa någon? Pangpris utlovas!

 

/ Pitt ut

Ankomst igår kväll klockan 0030. Detta efter 2 timmars shopping på storheden och 20 minuters snurrande i Hemavan eftersom ingen visste var nyckeln till stugan fanns.

Ernst är sjukt nöjd med att borsta tänderna..

 

Platsen där lunch-olyckan skedde.

 

Svenska fjällen. Spetsiga.

 

Av någon märklig anledning syns det att StiL Alpina är on route..

Verkar som att resten av LIS-gänget inte riktigt verkar sugna på att sluta upp med den trogna skaran bestående av Fejset och Pitten. Skulle kunna bero på någon typ av tentamensvecka som gick av stapeln vecka 2. Vad vet jag.

Rimhörna, efter jualafton? Ja, det kan ju kännas som det ligger lite fel i tiden men jag tänkte iaf bjuda på ett axplock av julens bästa julrim! 
 

När jag kom hem och mig på toaletten satt
Var det inte kul att märka att
Det enda som fanns att läsa var
på baksidan av Ajax ”Gör rent ditt badkar”.
Så jag tänkte att som så
det här blir kul för oss båda två!

Det här är alltså en prenumeration på en kul tidning, i detta fall Pondus.


När du sitter i soffan och dricker öl
blir det ju alltid en massa söl.
Och Bella sitter och grisar med drycker
man kan lätt förstå vad soffbordet tycker.
Så använd dessa och i ett nafs
blir det slut på detta slafs.

Underlägg. Här kan man istället för ”Bella” använda sig av någon man själv känner som man vet är riktigt svinig. Känner man ingen sådan kan man stoppa in namnet ”Ola” så ljuger man åtminstone inte.

God jul Peter!
Här får du tapeter.
Nej, jag bara ljuger!
Men hoppas att det duger.

Det här rimmet är bra för det passar till alla klappar utom just tapeter.

God jul mamma du är knäpp
men du behöver inte hänga läpp.
För här får du, så blir du glá
titta, mys och ät choklá.

Ett annat exempel på ett universalrim som passar till allt som man kan titta på, mysa med eller till choklad. Även i detta rim passar det ypperligt bra att istället för ”mamma” använda sig av namnet ”Ola”.

Det var alla rim för den här gången, jag hoppas att dom kan komma till nytta för någon sen julklapp eller rent utav till nästa års jul.
God fortsättning till er alla!

/Fejs

 

 

• Jag har utvecklats till researrangör på universitetet samt egen företagare detta året, således blir jag hädanefter er insider i researrangörs-världen.
• Det har det investerats i säsongskort i Riksgränsen och Hemavan. Detta har även Fejs lyckats få tag i. Vi hoppas kunna ge alla läsare djävulskt mysiga rapporter därifrån.
• Vi har börjat med någon typ av heltidsaktivitet kallad skola
• Fejset har brännskadat armen
• Schack har varit på Lombok i 2 månader för surf och befinner sig nu i Engelberg för skidåkning. Vi är inte alls avundsjuka.
• Sverre har lekt bowling med sin 940 och ett 30-tal korkade renar
• Vi har fått publicitet i StiL Alpinas resekatalog (I wonder why..)

Japp, du läste rätt. Vi är med i en filmtävling på skidsajten Freeride.se. Vårt bidrag heter "I'd Do It Again If I Could" och du hittar det här:

Om det nu fortfarande är någon som läser denna blogg så finns Thumbs Up nu publicerad på Freeride.se (Europas största sida för skidåkning). Där kan man livestreama den i högre kvalité än från Vimeo.

Den versionen finns nu också på TPB, för dom som hade problem att spela upp den tidigare..

http://thepiratebay.org/torrent/4959375

// Pitten

Såja. I vanlig ordning är det bättre sent än aldrig som gäller.

Dag  24 New York!

Uppstigning 04:00 och taxi mot San Diegos flygplats. Käkar en stadig frukost, typ en banan för fem dollar i tron att frukosten på planet kommer serveras snarast möjligt efter start. Till allas stora fasa upptäcker vi att inget mål mat ingår! Doh! Försöker slagga en smula på planet men med platserna längst bak bredvid toaletterna och dess ständiga kö blev det klent av den varan.  Väl framme i NY gav vi oss direkt ner i tunnelbanesystemet för att ta oss ut på Manhattan och hitta vårt boende. Med glada hejarop och "vi är så sjukt snygga som tog rätt tåg i rätt riktning direkt". Det visade sig vara ett expresståg och vi bommade stationen med ungefär 100 kvarter.

Fjorton timmar efter bananfrukosten intogs en risig macka på Subway. Sen drog vi till central park som låg två kvarter från vårt boende. Där spanade vi in idrottande stadsbor och ekorrar. Vi hittade en mysig parkbänk där en kopp kvällskaffe avnjöts. Tyvärr lyckades servitören skvätta i nån sorts komjölk i denna ädla dryck pga språkförbistring. Det visade sig rätt snart att hälften av arbetarklassen i NY inte behärskar engelska..

Kvällskaffe med komjölk och dagens glass. Central Park

Kvällsbild över Central Park

DaG 25, En dag på stan

Eftersom New York har sagts vara en riktigt najs shoppingstad steg vi idag upp tidigt.  Redan klockan tio var alla påklädda och gårdagens utsökta kvällsmat upprepades återigen.

Efter att ha stått som framåtlutade pensionärer (krökt rygg, lätt böjda ben samt asiktet 10 cm från plakatet) i 15 minuter lyckades vi slutligen komma fram till vilken station vi befann oss på och vilken vi skulle till.

5th Avenue hade sagts vara en fin gata, så vi drog oss dit direkt. Sverre hade spanat in lite fräna fotoprylar på nätet, samt var butikerna låg. När vi kommit upp från underjorden insåg Sverre att han skulle 10 blocks uppåt, men resten tänkte istället dra oss neråt för att sedan mötas upp.

Någon timme senare möttes en nöjd Sverker upp på 5th Avenue, med nya prylar att ställa in i prylgaraget. Vi bestämde oss då för att promenera uppåt istället , och stötte ganska snart på smal-huset som syns på alla New York-bilder. När vi skrattat åt hur smalt huset var och skrikit "FY FAN VA SMALT!" i äkta Tobbe-från-Köping-manér några gånger så satte vi sikte på Empire State Building.

Väl framme tyckte Fejs och Schack att det var en bättre idé att dra ner till Soho, där tydligen alla butiker låg. Resterande del gick in i den gigantiska lobbyn för att en stund senare betala 20 dollar var. Det som var sjukt störigt med Empire var allt jäkla köande. Efter att vi betalat biljetten så var det först kö i 30 minuter innan man släpptes in i ett annat rum..där det visade sig vara en lika lång kö till. 

Efter den sista kön var det en lång kö till själva hissen...som bara tog oss till 80:e våningen. För att komma upp till 86:e var vi tvungna att återigen köa oss runt hela huset igen.

Över en timme efter att vi gått in i byggnaden var vi uppe och spanade in utsikten över hela Manhattan, vilket var riktigt fränt. Sverre passade på att bränna några pics och Jocke  stimmade i vanligt manér runt som en 5-åring, för att en stund senare sitta fast med huvudet i skyddsgallret..

När Empire kändes gjort och Jocke var lossdragen så skulle vi ner. Vad hände då? Jo - just det - KÖ!

Lite molokna men ändå ganska glada efter Empirebesöket tänkte vi dra oss ner till Soho för att träffa the B-boys. Väl nere bedrevs aktiv shopping i ett par timmar innan vi trötta som smaldjur fick ta oss tillbaka till vårt Hostel.

Manhattan

New York, staden med de gula taxibilarna

Smalhuset

Dag 26, Ännu en dag på stan

Då Fejset och Pitten suttit uppe och redigerat film till morgontimmarna tog det sovmorgon och vi delade återigen upp den sammansvetsade gruppen. Morgonkaffet avnjöts i en park på Manhattans sydudde med vy ut mot Friidrottskvinnan.  Ground zero, där WTC en gång stod såg ut som vilken byggarbetsplats som helst, fast med ett turistcenter och sjuttontusen japaner med varsin kamera. Många peacetecken siktades.

Lätt besvikna tog vi Wallstreet ner mot hamnen där en breakdancegrupp körde ett mycket imponerande streetperformance. Vi dörnade vidare mot china town och little italy. Där hamnade vi mitt mellan raderna i en vilt viftande blåsorketser. Efter att ha armbågat oss fram i folkvimlet och stånden med gammal fisk tog vi oss tillbaka mot Broadway för mer shopping. När plånböckerna började svida tog vi suben till Times Sq. Där försökte vi oss på lite kvälls/neon-foto, vilket gick på röven. Den sena kvällen bjöd på pilsner och en välförtjänt middag på Hard Rock cafe.

Schack och Jocke begrundar utsikten och säkra källor har bekräftat att de nästan hade något romantiskt i blicken

Breakdanceshow

Fräsch väggmålning

America, fuck yeah!

Kinesspel i Chinatown

Times Sq.

Times Sq.

Gitarrvägg med 300 Gibsongitarrer, Hard Rock Cafe

Dag 27, Stand-up show

Dagen inleddes med a walk  in the park, så att säga. Eftersom Svuck, Jocke och Schack missat den schtekiga delen av 5th Avenue (bla med en sjukt fet Applestore) så styrdes kosan ditåt. Väl där insåg vi ganska omgående att priserna var något utanför vår resebudget (endast Gucci, Luis Vitton, Dolce & Gabana osv). Därför blev det lite mer sitheseeing runt kvarteren som stod på schemat. Tydligen hade amerikanarna långhelg, Memorial Day, så att Broadway samt 5th var avstängda för bilar. Ganska mysigt att spatsera omkring då faktiskt, eftersom bilarna hittills varit den stora nackdelen med samtliga amerikanska städer.

Fejs och Pitt var tvungna att dra sig hemåt ganska omgående för att fortsätta finslipa på skidfilmen. Resten fick som uppdrag att införskaffa biljett till någon typ av komedishow för kvällen.

Vad vi hade hört så brukar NY vara en rätt sval stad med ett ständigt molntäcke över sig. Det visade sig vara helt uppåt väggarna fel. Tredje dagen med outhärdlig hetta. Typ trettio grader och kvavt. Lägg till en kvarts miljard turister som vallas runt i stan likt en fårskock så blir dagarna lätt hysteriska.

På Times Sq. haffades vi till slut av en snubbe som ville sälja oss biljetter till en comedyclub. Sagt och gjort, vi köpte ett gäng och gav oss sen av hemåt för att packa iordning allt inför avresan imorgon.

Knökfullt Broadway, Times Sq.

Europeiska turister i färgglada solbrillor och lustiga frisyrer

Vi hade fått höra att man kunde gå till klubben en timme innan föreställningen för att hänga i baren och dricka billig öl. Det stämde inte så vi fick snällt vänta utanför. Det resulterade i att vi hamnade först i kön och blev placerade precis framför scenen. Ganska snart märkte vi att komikerna såg att vi inte va från NY och vi blev snart en del av showen. Alla skämtade om oss och vi fick alla ta emot rikligt med kängor. Sjukt kul! Komikerna höll rätt hög klass och vi fick rasta skrattmusklerna ordentligt, lyckad kväll.

Schack försöker få kontroll på packningen. Trots att vi redan skickat hem 460kg fanns det rikligt med prylar att tygla

Dag 28, Fly back home to mother Svea

I Skrivande stund har vi tagit oss till Newark Airport. Sitter i gaten bredvid den gate vi för fem månader sedan satt unga och oerfarna med destination Denver. Det känns som det va igår och som en hel evighet sen på samma gång. Resan har varit helt fantastisk på alla vis och vi har haft det nästan oförtjänt bra. Resan har flutit på utan större missöden och vi har inte sett regn sen vi lämnade Sverige!

Nu när vi är på väg hem känns det riktigt skönt. Det ska bli roligt att komma hem och träffa alla vänner och familjer. Att få äta hemlagad mat, sova i en säng med täcke och inte bo i en sportbag. Förmodligen kommer vardagen smygande rätt snart och funderingar på vart det bär av härnäst krypandes. Nu har vi en svensk sommar att se fram emot. Ta en pilsner som inte smakar vatten i nån solbeprydd park. Träffa alla vänner och en plats på ljugarbänken är bokad .

 

Bloggen har fyllt sitt syfte som resedagbok och allmän länk till omvärlden. Vi vill tacka alla er som följt oss och hoppas ni fått lite god läsning. Det här inlägget blir inte det sista så stay tuned, skidfilmen Thumbs Up kommer snart vara färdigställd och länk till den hittar ni givetvis här inom ett par dagar!

 

/Sverre å Pitten

Dagen har helt och hållet gått i strandens tecken och kan sammanfattas med några få ord:

Vakna trött, surfa, klippa sig, softa, sand i kalsongerna, våtdräkt som osar disktrasa, skrubbsår, saltvatten, närkontakt med delfiner, pungsvett, yoghurt, bk, "kan du va själv bajsnylle", sol, små bikinis, sillisar, kass odör, mer surf, bad, färsk frukt.

Eftersom väckarklockan är ställd på 04:00 imorgon bitti då vi ska flyga till NY blir det en tidig kväll med mycket sand i sängen.


Allt som oftast är det mer action i ett parti schack än ett parti strandspel

/Sverre

Dag 21, Surf

Idag tog även Jag, Fejset, Pitten och HP vårt förnuft till fånga och hyrde varsin surfbräda och våtdräkt. Att surfa är helt klart lurigt, men dagens vågor va snälla och det gick riktigt bra för alla. Vattnet håller bara typ 17 grader så våtdräkt är ett måste om man ska ligga och plaska en längre stund. Sen måste man släpa fötterna längs bottnen så man inte råkar kliva på stingrockorna som lurar i sanden.

Efter att ha blivit våldtagen av vågorna och fyllt samtliga kroppsöppningar med rikliga mängder saltvatten och sand begav vi oss ut på stan för middag. Även denna dag bjöd gyldene måsvingen på trötta burgare och en sallad. Tillbaka på hostelet va det skönt häng och vi joinade in på ett par pilsner. Timmarna gick och ett par pils blev snart ett flak pils..

Dag 22, Finbesök

Den gode Bajs-Björn som hälsade på oss i Breckenridge är också ute och roadtrippar längs västkusten med ett par österikare och en tysk. De bor för tillfället i LA och tog en dagstur ner hit för att hälsa på. Vi hängde mest på stranden och surfade, spelade strandspel, ljög och kollade in delfinerna som lekte en bit ut i vattnet. Kvällen avslutades med ett restaurangbesök. En riktigt chill dag med en hel del sol, me like.

Har inte varit i farten med kameran så jag bjuder på en idolbild av Jocke med kniven.



/Sverre

Dag 18, San Diego Zoo

Med byxorna fyllda med makaroner begav vi oss till San Diego Zoo. Där möttes vi av ungefär en miljon skrikade barn som sprang runt i stora skockar på området. Vem hade öppnat deras bur? Målet med dagen va att se och mata så många djur som möjligt, men i sant amerikamanér va alla burar försedda med stört höga stängsel och glasrutor vilketförsvårade matandet av djuren. Men visst lyckades vi få in en och annan makaron till de svältande liven. Hela parken va uppbyggd som en labyrint av illa skyltade små smala gångar. Med en minst sagt trött karta och ett par lokalsinnesbefriade viljor irrade vi runt bland de snålt tilltagna djurhägnen exakt hela dagen. När det va dags för stängning kände vi oss trots allt nöjda och hade nog sett alla djur vi ville.

På kvällen vankades utgång. Vi började med ett par matcher biljard drickandes shot på shot. När det började bli svårt att se skillnad på färg och nummer på biljardbollarna gav vi oss vidare. Det visade sig att man va tvungen att legitimera sig med pass på typ alla ställen. Bittra begav vi oss hem för att häma passen. Då kommer det en iller inrusandes på vårat rum. Den könsbestäms och döps till Stevie. Vi frågar runt i de andra rummen om någon äger honom, men ingen vill kännas vid honom. Det sägs dessutom att det är olagligt att ha tama illrar i Californien.. Jocke tar med honom upp på rummet igen och ger honom en näve makaroner innan vi slänger ut Stevie på gatan igen.


Skön kamel som slemmar lika mycket som Mühlegg


Riktigt dumma Flamingos


Sjölejonshow. Klart pigga och til synes nöjda krabater


Jocke har hittat en ny vän, Stevie!


Klart han ska ha ett gäng makaroner.. ..innan vi dumpar honom på gatan

Dag 19, Betongkepa, strandhäng och skate

Vaknar sent med ovanligt tungt huvud, Jocke hävdar han va uppe i ottan och surfade, men ett par blöta kalsonger känns som ett tveksamt bevis. Vi pallrar oss ner på stranden (ca 17 meter) och intar fosterställning. Sen varvas solande med strandspel och bollkastning hela dagen. Framåt kvällskvisten drar jag, HP, Schack och Fejset iväg till en skatepark med massa pooler, rails och grymt duktiga åkare.


Schack bränner av en noseslide


Fejset försöker bita av sig tungan


Schack dörnar i en av poolerna

Dag 20, Soak City Waterpark, San Diego

Idag va vi på Soak City Waterpark, vilket är ett vattenland i utkanten av San Diego. Morgonen började med moln och kallt i luften, men det sprack upp och blev bluebird! Sjukt härlig dag med massa skoj. Vi va bland de äldsta på vattenlandet, men förde mest liv och blev nog tillsagda av badvakterna flest gånger. Vi tog tydligen för mycket fart i rutschbanorna. Det resulterade i ömma kroppar, skrapsår på skulderbladen och arga badvakter. Men sjukt va kul det va! Vi hann även med att slötorka i solstolarna så alla har vi fått en del färg, av röd nyans.

Vi har även lyckats kränga iväg bilen idag. Det ringde en snubbe som hade fått sin 100´000 dollars bil stulen och satt med sin fru och fem barn på ett dyrt hotell. Han försökte pruta ner den sjukt mycket, men vi möttes på mitten och han sa att om vi levererade den på hotellet skulle han ta den rätt av och betala cash. Väl framme vid hotellet visade det sig vara en Sopranostyp med fet guldlänk runt halsen. Han kom utglidande med en drink i näven och bad att få provköra. Han skulle testa växellådan. Han tog en vända och passerade hotellobbyn i ungefär tusen. Sen såg han skeptisk ut och ville pruta igen, men vi hade ju åkt dit med ett avtal om att han skulle ta bilen. Så det slutade med att vi fick den avtalade summan men fick ta en taxi hem då han va för full för att köra oss.

Bjuder på ett par bilder som någon random gubbe knäppte på den hårda volleybollbatajen på Venice beach.


Action on the beach


Venice beach

oao Röven

Dag 14, LA Six Flags!

Efter tredubbel dos åksjukepiller och ett i det närmaste bisarrt ladd va det dags för Six Flags! Redan på håll såg vi nöjesfältet och dess berg och dalbanor torna upp sig. Med inställningen "vi ska åka allt" entrade vi parken. Efter ungefär fyra coasters gjorde sig magen påmind och halva frukosten placerades i en buske. Så va det dags för den efterlängtade Superman, acceleration 0-100mph (160km/h) på sex blankt, sedan en nittigrades böj rakt upp. Det sas att det skulle va 6,5s tyngdlöshet innan man återvände längs samma spår baklänges. Men detta va tyvärr en besvikelse, inte alls så läskig som vi hoppats. På grund av kassa berg och dalbanegener gjorde jag mig av med resten av frukosten medan de andra åkte ett par banor med för mycket snurr och baklängesåkning i. För att lugna ner kroppen en aning åktes alla vattenbanor där Jocke lyckades bli blötast av alla.

I högsäsong hade det varit en omöjlighet att åka samtliga åk på en dag, men eftersom vi turistar relativt tidigt på säsongen va det i princip folktomt på området och köerna lös med sin frånvaro, sjukt najs. När dagen led mot sitt slut återstod bara en bana, X2! En berg och dalbana där stolarna kan snurra och anpassar sig för att det ska bli så jävligt som möjligt. Alla stolar va försedda med högtalare som spelade peppande musik på hög nivå och gav en helt sjuk åkupplevelse. Thumbs up!

Dagens höjdare:
Tatsu - Sjuk framåtloop
Goliath - Så hög fart och skarpa kurvor att det svartnade helt för ögonen
X2 - Helheten va en störd upplevelse

Dagens besvikelse:
Amerikanska åksjukepiller
Superman

På kvällen tog vi in på ett Motel mitt i Hollywood. Hollywood blvd såg ut som vilken sunkig bakgata som helst, fast med massa stjärnor på backen.

Fick tips från nån local om en bra celebertybar utan dresscode. Det va ett riktigt skönt ställe med live rockmusik och massa damer med välköpta hyllor.

Dag 15, Hollywood och Universal studios

Ett besök på universal studios känns som ett givet dagsprojekt i filmens huvudstad Hollywood. Där bjöds det på fräna 3D-filmer, berg och dalbanor i filmmiljöer, kända skådisdjur och en grym waterworldshow med mycket action och feta explosioner. Riktigt trevligt, så trevligt att vi inte hann med det kanske viktigaste för dagen, en tour bland alla uppbyggda kulisser. Som tur va kostade ett årskort lika mycket som ett dagskort så vi siktade in oss på ett återbesök.


Walk of fame


Turistbild.nu

Kvällen avnjöts med en longboardtur längs Bay watch-stranden Venice beach.


Longboard längs Santa Monica och Venice beach, najs!

Dag 16, LA - San Diego

Återbesök på Universal studios för att åka en studiotour och spana in diverse kulisser. Det va ett äkta turisttåg med äkta turister och en äkta turistguide med äkta dåliga skämt. Men kulisserna va sjukt coola. De verkar spara på allt, massa gamla stadsmiljöer, villakvarter, en  flygkrasch, en tunnekbanestation som drabbas av jordbävning mm mm.


Kulissbygge


Kulisser från Hajen


Flygplanskrasch


Lätt misshandlad jumbojet


Bluescreen il gigante, där bland annat Truman Show spelats in


Fullstora hus i Grinchenstuk

När Universal kändes gjort åkte vi genom Beverly Hills och kollade på feta villor. Ganska snart kändes även det avklarat och vi återvände till Venice beach för att spela volleyboll och leka på stranden. Där hängde vi i väntan på att bilköerna skulle lägga sig en smula.

Väl ute på motorvägen igen, med siktet inställt på San Diego dörnade vi Carpool lane (en fil som bara bilar med två eller fler personer i bilen får nyttja) som i princip va helt tom. De övriga fem filerna va det kö i..

När vi rullade in mot Pacific Beach i San Diego stannade vi vid ett rödljus. Då dyker det upp en bil i filen bredvid där det hänger ut en Pitbull genom rutan. Djur och naturvännen Fejset hissar glatt ner sin ruta och säger "Tjena vovven" varpå hunden får nåt visst i blicken och går till attack! Fejset får en nära döden upplevelse då den börjar skälla så fradgan yr och försöker samtidigt slänga sig ut ur sin bil och in genom Fejsets ruta, men snabbt som en iller hinner han få igen rutan. Fejset satt sedan helt tyst resten av kvällen något blekare än vanligt.

Dag 17, San Diego

Dagens mission, sälj bilen. För att försöka möta en så bred köparkrets som möjligt började dagen med att försöka ta bort alla klibbor vi dekorerat pärlan med. Det visade sig att ökenhettan hade gjort underverk på vidhäftningsförmågan. Vi fick ta till naglar, isskrapor och en hel del Gordon gin (visste vi skulle få användning för den flarran tids nog). Efter mycket stök gav vi oss iväg för att hitta en biltvätt och någon skön bilskojare. Första stoppet blev hos en Chevyhandlare som tyckte "Släng ut den på craigslist för en femma och en fimp så ni blir av med skiten, jag är inte intresserad". Eftersom vi såg att han hade brat-gener och ingen känsla för hur en inkörd bil ser ut gav vi oss vidare. Vi styrde in på en biltvätt där bilen handtvättades av ett gäng skumma mexare som gjorde ett riktigt dåligt jobb till ett högt pris. Efter ytterligare ett par bilhandlare hittade vi de bilskojare vi letat efter. De gjorde en grundligare översyn, sparkade på däcken och luktade på inredningen. De gav oss ett bud på 1800dollar, vilket är hälften av vad vi gav. Men hittar vi ingen köpare innan tisdag förmiddag så får de ta den.


Skeptisk bilhandlare kollar in oljeflödet

Imorgon väntar San Diego zoo. Fickorna är fyllda till bredden med makaroner för att kunna mata och bli biten av så många djurarter som möjligt.

/Sverre

Nu är vi slutligen i LA och har kört nästan hela Highway 1 (fick smita in på lite andra vägar då&då). Således har det blivit mycket bilkörning idag (runt 70 svenska mil), med små pitstops på vägen där det känts kul. 

Håll i er, detta är nämligen ett monsterinlägg!

Dag 9, På väg mot San Fransisco samt koll av bil.

Efter en välbehövd sömn på 7 timmar letade vi upp en bilmeck. Bilen hade repat sig över natten och gick jättefint igen, dock lyste fortfarande motorservice-lampan så vi tyckte det var bättre att kolla det för att slippa ett stopp mitt i ingenstans.
Bilmecken konstaterade genom inkoppling av en dator att det var något knas med cylinder 6, troligtvis tändningen. Att bilen inte gick konstigt på morgonen berodde förmodligen på att den blivit lite för varm under gårdagens ökenkörning. Detta kunde tydligen hända enligt honom, att lång körning, utnyttjande av AC:n samt värmen kunde utöva magi mot tändspolar och tändhattar.
Inget att oroa sig för enligt honom, eftersom vi sa att bilen strax skulle säljas samt att han hade fullt upp med att ragga på en 25-åring när vi gled in på verkstaden...han släckte iaf servicelampan gratis och nöjda rullade vi vidare norrut.

Halvvägs till San Fransisco gled vi inom Nationalparken Sequoia, där det bla fanns världens största träd (i diameter, inte höjd). Ganska fränt, och några bilder brändes av innan vi drog upp mot SF. Framme var vi först klockan sent (runt 12), så det blev sovasova direkt.


En björnoxe hittades precis brevid vägen inne i Sequoia.


Closeup på björnen.


Världens största träd i bakgrunden..


Och såhär stort var det..man fick inte gå in till det egentligen, men vi var helt enkelt tvungna..


En frän ödla. Lägg märke till färgerna.


..som Fejset senare lyckades fånga. Fejs börjar få mad skillz på infångning av ödlor..

..dröjsmålet, men internet har varit lite käz de senaste dagarna. Här kommer iaf 3 purfärska inlägg. Tilläggas bör är att de flesta är sammanfattade i bilen, så om det är mycket stavfel osv så skyll inte på mig..

// Pitten

Efter en uppstigning okristligt tidigt (klockan 10..men tänk på att sömnen intogs runt 0530 och att dygnet redan lyckats bli vänt) checkade vi ut ur hotellet, slängde in bagaget i bilen, åt frukost på gyllene måsvingen för att sedan crascha poolen..dvs, att vi smög in utan att vara hotellgäster, vilket var riktigt smooth. Vid poolen spenderades några timmar i solskenet och alla lyckades bränna sig ordentligt..som vi tidigare konstaterat är inte vit skidåkarhud lämpad för ökenhetta. Fortsatt chock av kroppen utövades alltså.

Eftersom dagens mål var Death Valley samt en kvällskörning försökte vi komma iväg runt 2-snåret...Vid halv 4 rullade vi ut ur Vegas med riktning mot Death Valley. Några timmar i bilen senare befann vi oss i början av nationalparken, och vi insåg till vår stora förtjusning att vägen ner i dalen var helt nylagd, hade perfekt lutning och var oändligt lång. Således sadlade Schack, HP och Jocke på sina longboards och påbörjade glidningen neråt. Pitten, Fejset och Sverre chillade i följebilen. Efter att ha avklarat 500-600 höjdmeter, maxat runt 35 mph, stannade pågarna nästan nere i dalen 30 minuter senare. Alla med ett stort hånflin som prydde ansiktet.
"DET DÄR VAR SÅ JÄÄÄVLA NAJS", skrek alla i kör. Vi var inte svåra att tro dom, att longboarda i en perfekt backe i 32-26 graders värme verkade inte helt fel. Dock hade vi missat alla avfarter för det vi skulle se i Death Valley. Dessutom började solen gå ner bakom bergen så vi valde att fortsätta vår färd.

Väl nere i dalen kollade vi in saltöknen, brände av några fräna bilder med lång slutartid och softade lite. Värmen var fortfarande, efter solens nedgång, okristligt hettande. Runt 32 stod termometern på. Att lämna dörrar och fönster öppna i en bil mitt i en svart öken visade sig dock inte vara någon snilleblixt. Ca 30 minuter efter stoppet upptäcker skribenten (dessutom föraren) att något stort kryper eller klättrar på höger knä. När det upptäcks att det är något djur hörs strax ett avgrundsvrål från framsätet och bilen saktar in. Eftersom djuret slogs av knäet illa kvickt hade det lyckats gömma sig när vi påbörjade letandet en stund senare...alltså hittade vi inget. Dock satt alla och kliade sig över hela kroppen resten av vägen. Inte minst föraren..det finns ju trots allt ganska många farliga småkryp här i US&A!

Runt tolvslaget rullade vi in i Bakersfield, efter en körning på 7-8 timmar. Ganska omgående hittades ett motell som föll oss i smaken. Bilen hade dock strax innan börjat gå lite oroande. På tomgång, vid stopp vid rödlysen osv så skakade hela bilen och den gick väldigt ojämnt. Antagligen något med tändningen tänkte vi, men det var ändå inget vi kunde ta tag i då så vi kröp trötta till kojs illa kvickt.


Jocke öser ner mot Death Valley..och snabbt gick det, klockades med bilen till runt 35 mph!


Pitten är nöjd med att snylta på hotellpoolen och den 35-gradiga hettan...det var han inte på kvällen. Luxor i bakgrunden.


Jocke provsmakar på saltöknen...


Kvällsbild i saltöken, fotografen tvingade de fagra modellerna att sitta stilla i 8sek!

// Pitten

Gårdagen var helt ok, även om det inte blev någon planerad råfylla eller storvinst på casinona. Efter att vi käkat kvällsmat på hotellrummet, bestående av en trött macka, gled vi ut på stan. Vi spatserade längs med strippen, kollade på vattenshowen vid Bellagio, skrattade åt alla tjocka människor osv. All var som vanligt i Vegas med hög puls och streeemt mycket lampor.
Siktet var inställt på slutet av strippen, där tornet Stratosphere:s silluett visade sig. Själva tornet är strax över 300 meter högt, ser ut som ett vattentorn och längst upp huserar en restaurang, men även åkattraktioner i form av ett uppskjut och lite annat smått. Efter att vi övertygat Sverre och Schack om att det skulle bli askul satt vi snart fastspända på toppen.
Känslan av att skjutas upp 300 möh, med utsikt över exakt hela Vegas var riktigt häftig!

När sedan karusellerna var avklarade fortsatte färden på darriga ben. Pitt och Fejs drog tillbaka till Excalibur eftersom någon glömt något...resten påbörjade gamblandet på Sahara. Det fina i Vegas är att du kan sitta vid 1 cents slotmachines (enarmade banditer), spela lite slappt, men ändå få gratis drinkar. Detta utövades av samtliga.
Det är ganska lätt att tiden springer iväg under spelandets gång..så när några casinon var avbockade pekade snart klockan på strax efter 4 och det började bli dags för sömn.

Idag vaknade vi vid lunch ungefär. Planen att vända dygnet hade fungerat. Under gårdagen hittades en restaurang i hotellet. Det fina med restaurangen var att man betalade 25 dollar, fick ett typ av festivalband runt handleden, sedan var det unlimited eating under hela dagen! Dom hade dessutom exakt allt, en buffé som bestod av två 30 meter långa bord med allt du kan tänka dig, en hel sida med bara efterrätter, fri tillgång till glass osv. Här åt vi alltså frukost, lunch, middag samt några mellanmål..

Efter att ha spenderat några timmar vid poolen (eller, poolerna. Där var trots allt 4 stycken) blev det dusch och shoppingsväng på stan. Strax hade återigen klockan sprungit ifrån oss..så med händerna fulla med kassar begav vi oss tillbaka mot Excalibur, åt middag på ovan nämnda restaurang, innan det blev dags för förkrök samt uppsuitning på hotellrummet.

Planen för kvällen var att besöka någon av de mytomspunna nattklubbarna i Vegas. Således behövdes ett rejält förkrök, samt att alla (mer än motvilligt) fick lov att klä sig i skjorta, raka sig och se lite anständiga ut..
När vi runt spöktimmen kändes oss klara begav vi oss neråt, endast för att fasta vid pokerborden igen..när klockan var strax efter 1 hade vi spelat bort några 20-dollarsedlar till och det började brinna i knutarna.
Tydligen hade många av nattklubbarna här bara öppet mellan onsdag och söndag. Vårt val av dag kunde alltså inte bli sämre (tisdag). Slutligen lyckades vi sniffa fram att klubben på Mirage skulle vara öppen. Löpning dit, bara för att inse att inträdet på 30 dollar var för mycket. Dessutom hade vi för risiga skor för att komma in (endast svarta läderskor var accepterat).
Småsura av nederlaget styrde vi kosan över gatan till utestället Rocknroll, betalade inträde på 10 dollar bara för att inse att det inte alls var någon Rocknroll. Bara RnB och vanlig discomusik i en rocknroll-klubb. Gött käz! Att en öl och en shot kostade 15 dollar var inte heller jättekul.
På Rocknroll gavs utekvällen upp och vi gick tillbaka till Excalibur för fortsatt test av Black Jack samt pokerlyckan.

Nu gick det förhållandevis bra. Sverre vann 150 dollar, vilket gjorde att hans Vegasvistelse gått jämnt upp (med hotell och mat inräknat). Schack och Fejset som teamade dubblade upp sin insats på 60 dollar och Pitten vann tillbaka lite av sina surt förvärvade pengar. Ett bra avslut på Vegasvistelsen mao!


Hotellet vi bodde på, Excalibur.


Någon maffiaboss fick för sig att bygga ett miniatyr-New York..och gjorde så. Detta är hotellet New York New York.


Hotellet Paris.


The Strip!

// Pitten