Efter en uppstigning okristligt tidigt (klockan 10..men tänk på att sömnen intogs runt 0530 och att dygnet redan lyckats bli vänt) checkade vi ut ur hotellet, slängde in bagaget i bilen, åt frukost på gyllene måsvingen för att sedan crascha poolen..dvs, att vi smög in utan att vara hotellgäster, vilket var riktigt smooth. Vid poolen spenderades några timmar i solskenet och alla lyckades bränna sig ordentligt..som vi tidigare konstaterat är inte vit skidåkarhud lämpad för ökenhetta. Fortsatt chock av kroppen utövades alltså.

Eftersom dagens mål var Death Valley samt en kvällskörning försökte vi komma iväg runt 2-snåret...Vid halv 4 rullade vi ut ur Vegas med riktning mot Death Valley. Några timmar i bilen senare befann vi oss i början av nationalparken, och vi insåg till vår stora förtjusning att vägen ner i dalen var helt nylagd, hade perfekt lutning och var oändligt lång. Således sadlade Schack, HP och Jocke på sina longboards och påbörjade glidningen neråt. Pitten, Fejset och Sverre chillade i följebilen. Efter att ha avklarat 500-600 höjdmeter, maxat runt 35 mph, stannade pågarna nästan nere i dalen 30 minuter senare. Alla med ett stort hånflin som prydde ansiktet.
"DET DÄR VAR SÅ JÄÄÄVLA NAJS", skrek alla i kör. Vi var inte svåra att tro dom, att longboarda i en perfekt backe i 32-26 graders värme verkade inte helt fel. Dock hade vi missat alla avfarter för det vi skulle se i Death Valley. Dessutom började solen gå ner bakom bergen så vi valde att fortsätta vår färd.

Väl nere i dalen kollade vi in saltöknen, brände av några fräna bilder med lång slutartid och softade lite. Värmen var fortfarande, efter solens nedgång, okristligt hettande. Runt 32 stod termometern på. Att lämna dörrar och fönster öppna i en bil mitt i en svart öken visade sig dock inte vara någon snilleblixt. Ca 30 minuter efter stoppet upptäcker skribenten (dessutom föraren) att något stort kryper eller klättrar på höger knä. När det upptäcks att det är något djur hörs strax ett avgrundsvrål från framsätet och bilen saktar in. Eftersom djuret slogs av knäet illa kvickt hade det lyckats gömma sig när vi påbörjade letandet en stund senare...alltså hittade vi inget. Dock satt alla och kliade sig över hela kroppen resten av vägen. Inte minst föraren..det finns ju trots allt ganska många farliga småkryp här i US&A!

Runt tolvslaget rullade vi in i Bakersfield, efter en körning på 7-8 timmar. Ganska omgående hittades ett motell som föll oss i smaken. Bilen hade dock strax innan börjat gå lite oroande. På tomgång, vid stopp vid rödlysen osv så skakade hela bilen och den gick väldigt ojämnt. Antagligen något med tändningen tänkte vi, men det var ändå inget vi kunde ta tag i då så vi kröp trötta till kojs illa kvickt.


Jocke öser ner mot Death Valley..och snabbt gick det, klockades med bilen till runt 35 mph!


Pitten är nöjd med att snylta på hotellpoolen och den 35-gradiga hettan...det var han inte på kvällen. Luxor i bakgrunden.


Jocke provsmakar på saltöknen...


Kvällsbild i saltöken, fotografen tvingade de fagra modellerna att sitta stilla i 8sek!

// Pitten